Äntligen en riktigt bra film!

Recension : THE LAST KING OF SCOTLAND [detaljer IMBD >>]

Oj så länge sen jag såg en Så Bra Film! Ett litet mästerverk helt enkelt. Manus, regi, skådespeleri och foto, allt sitter som smäck.

Berättelsen handlar om den unge läkaren Nicholas Garrigan (James McAvoy) som åker till Uganda för att komma hemifrån och uppleva lite äventyr. Nicholas hamnar i Uganda precis när Idi Amin (i Forest Whitakers förnämliga gestalt) tar makten i landet. Genom tillfälligheter dras han in i maktens omedelbara centrum då han blir handplockad att vara Idi Amins personlige läkare, en karriär som överträffar de vildaste drömmar.

Men ganska snart tvingas den naive Nicholas förstås att inse att det i själva verket är den värsta mardröm han håller på att bli mer och mer indragen i. Det blir bara djävligare och djävligare och sen ännu djävligare till man knappt orkar se mer. Och allt som sker är oundvikliga konsekvenser av att Nicholas inte förmår att slå till bromsarna, att han inte vill eller kan se vad som faktiskt håller på att hända runt omkring honom förrän det redan är för sent.

Det är rasande skickligt vävt. Och fruktansvärt effektivt berättat. Och dessutom poetiskt. Filmen får en av de mycket ovanliga femmorna i min utdelning.

Och får inte Forest Whitaker Oscar för den här rollen så kan dom lika gärna packa ihop och lägga ner. Bättre än så här går det helt enkelt inte att spela.

SE TRAILER >>


Sen såg jag häromdagen också THE PRESTIGE (regi :Christopher Nolan som skrivit manus tillsammans med sin bror Jonathan). Men nej, den var det inget särskilt med. Proffsigt gjord i alla avseenden men för mycket grundad på klurig intrig för att verkligen beröra. Det blir inte mer än en tvåa, OK, med ett litet plus då om jag ska vara generös. Då var klurigheterna i Nolans tidigare kultfilm, den baklängesberättade MEMENTO av ett betydligt mer kíttlande slag.

Nästa film på programmet blir PARFYMEN (regi: Tom Tykwer, manus: Andrew Birkin & Bernd Eichinger). Men jag är lite orolig. Tykwer är en personlig favorit efter de högst egensinninga SPRING LOLA SPRING och PRINSESSAN OCH KRIGAREN och jag vill helst slippa se att hans personliga stil gått förlorad i det stora i Hollywoodmaskineriet.

Och manusboken då? Jo, den fortskrider sakta. Jag håller ju på med andra saker också och sen kommer det av naturliga skäl att bli lite mer sällan nu när jag inte längre lägger ut allt jag skriver. Men så småningom ska det komma lite från det följande kapitlet, om att skriva scener.

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Last King of Scotland, Bra film

Efter premiären+ recension av BRÖDER

Kärringen och Europas Bästa Regissör

Så har KÄRRINGEN DÄRNERE >> haft sin premiär och ska nu försöka leva sitt eget liv på biograferna. Det mest spännande runt en premiär är förstås hur filmen ska tas emot av recensenter och publik. Och det hänger också till viss del ihop. När det gäller recensionerna så blev det ungefär som väntat. Ingen av oss trodde att vi skulle få kritikerkåren att andlöst falla på knä. Själv hade jag bilden av att det skulle bli en del tvåor, i varierande grad av välvilja, plus en och annan trea. Och det var ungefär där vi hamnade.

Omständigheterna runt inspelningen av en lågbudgetfilm är ju av naturliga skäl såna att allt inte riktigt kan bli som man hade önskat. Och som manusförfattare ska man helst hålla sig borta från inspelningen. Den är tillräckligt komplicerad ändå och en manusförfattare som springer runt och har synpunkter blir inte särskilt populär. Så jag var personligen enbart med en gång när det behövdes en massa statister (mötet med bostadsrättsföreningen).

En inspelning är en oerhört tajt situation. Inte minst för att det är en så stor ekonomisk apparat med en massa människor som kostar pengar att ha på plats. Det knepiga är att det plötsligt måste fattas en massa snabba beslut om ändringar av enskilda scener för att det av olika skäl inte är möjligt att filma scenerna enligt manuset. Och när en film har en budget som är mindre än en tiondel av det normala, som det var för Kärringen därnere, finns det självklart väldigt lite marginal för omtagningar när något oförutsett inträffar.

Det regissören får göra då är att improvisera och försöka göra det bästa av situationen och sen i klippbordet försöka brygga över de luckor som uppstått i berättelsen. I vårt fall med Kärringen blev man av olika orsaker tvungen att helt klippa bort en del av förvecklingarna i intrigen. Det är alltså förklaringen till att filmen skiljer sig så pass mycket från manus.

Särskilt i den tredje akten finns stora skillnader. Anledningen till det är att stora delar av tredje akten spelades in på nytt efter den första klippningen. Man kunde nämligen då konstatera att storyn inte riktigt fungerade med de klipp man varit tvungen att göra utifrån det material som fanns. En ny inspelning gjordes då, med helt nyskrivna scener, allt för att få ihop en fungerande berättelse. I den delen av processen var jag personligen inte inblandad och kan heller inte förklara hur man tänkt i alla stycken. Men en lärdom för mig som manusförfattare blev att det faktiskt gick att skapa en helhet av berättelsen trots alla dessa, ibland ganska drastiska, förändringar.

Man ska alltså inte vara alltför låst vid det skrivna. Filmen kan fungera ändå. Och som manusförfattare måste man ju, som jag skrivit tidigare, vara beredd på att den färdiga filmen alltid skiljer sig från den man såg i sitt huvud när man skrev. Det ingår i jobbet. Inte ens regissören kan alltid få det som han vill när den stora produktionsapparaten börjar krångla. Egentligen är det ett under att filmer överhuvudtaget fungerar med alla problem som kan uppstå på vägen.

TRAILER KÄRRINGEN DÄRNERE



Detta om Kärringen.

Sen måste jag bara skriva lite om en DVD-film som jag hyrde förra helgen, nämligen Susanne Biers BRÖDER efter manus av Susanne Bier (story) och Anders Thomas Jensen. Den handlar förstås om två bröder. Den äldre, Michael (Ulrich Thomsen) är yrkesmilitär med en välanpassat familjeliv medan lillebror Jannik (Nikolaj Lie Kaas) är halvkriminell och inte har inte någon som helst ordning i tillvaron. Den tredje huvudpersonen är Michaels hustru Sarah (Connie Nielsen). Dramat uppstår när Michael kommer tillbaka efter en traumatiskt FN-uppdrag i Afghanistan och ser att brodern har tagit en del av hans plats i familjen.

BRÖDER är en av de bästa filmerna jag har sett på FLERA ÅR! Den är som ett knytnävsslag i magen. Än en gång (efter ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT alltså) dyker Bier och Thomsen ner i det djupaste mörkret för att utforska vad en människa är när all polityr sprängts bort. Dom tar ut svängarna som ingen annan just nu.
Det är så djävulskt starkt att man knappt vet var man ska ta vägen när det är som värst.

Jag har ju klagat på gulligheten i svensk film. Lukas Moodysson har iofs. skildrat det svarta i människosjälen på senare tid, framför allt med ETT HÅL I MITT HJÄRTA (2004) men det Moodysson helt glömde bort var publiken, att man behöver en fängslande historia. (Det är sorgligt i sig eftersom vi har sett att Moodysson kan om han vill).

Men det är just där Bier/Thomsen verkligen får till det. BRÖDER är en otroligt stark och engagerande berättelse. När man sen lägger till Susanne Biers järnkoll på det psykologiska och sen en 100-procentig träffsäkerhet med sina fantastiska skådespelare så blir det inget mindre än ett mästerverk. 5 poäng av 5 möjliga för Bröder alltså.

Efter att ha sett Bröder utnämner jag härmed utan minsta reservation Susanne Bier till Europas Bästa Regissör just nu.

.......
© adastra media
del två av kapitlet om Premiss och Tema kommer att läggas ut inom kort

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Bröder, Älskar dig för evigt, Ett hål i mitt hjärta, Kärringen Därnere

Kortkort recension "THE SQUID AND THE WHALE"

Lite udda berättad

Om man gillar filmer som bryter mot standardrecept så ska man passa på att se "THE SQUID AND THE WHALE" som går just nu. Det är ett rätt lågmält berättat familjedrama om en separation. En berättelse som för det mesta inte riktigt svänger åt det håll man tror.

Det skulle lätt kunna bli tråkigt men filmens styrka är att Noah Baumbach (både manus och regi), tycker det är angeläget att berätta den här historien. Han tar alla sina rollfigurer på allvar. Den känns äkta och det är kanske inte heller så konstigt när man vet att det handlar om Noah Baumbachs egna upplevelser under barndomen. Betyget blir 3.5

THE SQUID AND THE WHALE >>

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva

Snabb recension: EFTER BRÖLLOPET

Fängslande - men när ska den ta slut?

En av mina favoritregissörer är Susanne Bier som har en makalös precision i det känslomässiga när hon är i form och har ett bra manus. Jag missade filmen BRÖDER men tyckte väldigt mycket om både den gulligt romantiska DEN ENDA RÄTTA och det ödesmättade dramat ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT.

De har något i Danmark som saknas i svensk film, en särskild blick för det svarta i tillvaron. Där vi i Sverige till varje pris ska vaddera mörkret och skydda publiken från allt som kan göra verkligt ont vågar danskarna ta ut svängarna betydligt mer. Jag kanske är lite orättvis men det mesta av svensk film känns menlöst tamt eller konstruerat i jämförelse. De vågar sig på allvaret danskarna, vågar gå in i konflikterna där det svenska nationaltemperamentet hellre slätar över och gullar till. (Kommer att skriva lite mer om det i senare kapitel).

Så även i EFTER BRÖLLOPET. Med en doft av antikt drama handlar berättelsen om biståndsarbetaren Jacob (Mads Mikkelsen) som driver ett barnhem i Indien men lockas hem till Danmark och blir indragen i en tung familjekomplott av den odrägligt rike företagaren Jörgen (Rolf Lassgård).

Inte heller den här gången väjer Bier/Jensen för smärtan och det är definitivt mer dramatik än gullande. Men det saknas inte heller charm, kanske mest i form av Sidse Babett Knudsen (Helena, Jörgens hustru) som med sina varma ögon så gnistrande ledigt kan låta ansiktet glida mellan skiftande stämningar.

Nej det är ingen dålig film. Efter Bröllopet fängslar ganska snabbt med sin intensitet och ett förnämligt skådespeleri. Alla är fantastiska, ofta i närbild. Och spänningen hålls vid liv långt in i filmen. Men nånstans under de sista tjugo minuterna upptäcker jag att jag börjar tycka att det ska ta slut. Men det gör det inte. Filmen tappar fokus och blir segare för varje ny vändning.

Det är mer manuset som det är fel på än regin.

Jag blir lite besviken alltså men tycker ändå att filmen slår det mesta som går just nu just för precisionen i detaljerna och det drivna berättandet - även om helheten inte riktigt går ihop. Betyget blir någonstans strax under en fyra (av fem möjliga).

---

Andra bloggar om: Efter Bröllopet, Susanne Bier, Anders Thomas Jensen

recension : Lucky Number Slevin

Ännu en av de snygga smarta filmer man kan undvara

Om en film den här gången alltså. Närmare bestämt Lucky Number Slevin.

Fattar inte vem som egentligen gillar filmer av den här typen. Alltså, oerhört påkostade produktioner med överslug intrig, fyllda av hårdföra grabbar plus en och annan tjej, alla med käcka glimtar i ögat och ett knippe putslustiga repliker redo i axelhölstret. Lägg sen in några nördtyper som springer omkring och grimaserar, ett antal mordscener med tjusigt blodsprut rätt över kameran och en stor hög med pengar eller knark i en väska nånstans.

Jag blir bara arg. Och besviken på de annars duktiga skådisar som säljer sig sig till sån här trams. Filmen har lika mycket substans som en kartong vattniga jordgubbar. Ingenting berör och ingen bryr sig om någonting på riktigt. Utom möjligen manusförfattare och regissör som verkar väldigt angelägna om att vi ska fatta vilka oerhört smarta typer dom är.

Vem är det dom här filmerna görs för? Vem säger "Den här filmen måste du bara gå och se" till sina kompisar? Den enda förklaring jag kan tänka ut är att den flotta förpackningen gör att man kanske tror att man har sett en bra film.

Nästa kapitel ur boken har rubriken "Helhet"

Aristoteles skrev : ”Helt är det som har början, mitt och slut. En början är det som inte nödvändigtvis följer på något annat, utan efter vilket naturligen följer något annat. Ett slut är det som naturligen följer efter något annat, antingen av nödvändighet eller av sannolikhet och efter vilket inget annat följer. Mitt är så slutligen det som både följer efter något annat och efter vilket något annat följer.”

Lite styltig var han väl, Aristoteles. Men i nästa kapitel vi ska se närmare på hur hans tes kommer till praktisk användning i arbetet med ett manus.

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, Lucky Number Slevin

Intressant filmrecension

Saker att lära

Som manusförfattare har man nytta av att läsa recensioner av andras filmer. För där formuleras vad som fungerar och inte fungerar i en film. Åtminstone enligt recensentens uppfattning. Såg den här häromdagen i DN, skriven av Kerstin Gezelius : DN.SE >>

Filmen heter Uppgörelsen (orginaltitel : 12 and holding). Jag har inte själv sett filmen. Även om jag inte har samma filmsmak som Kerstin Gezelius och ofta tycker tvärtom * blev jag rejält avskräckt efter att ha läst just den här recensionen. Det som är intressant är hennes kritik mot själva berättelsen, att den inte fyller hennes krav på hur en långfilm ska vara. Det hon siktar in sig på är frånvaron av premiss, otydlighet i berättandet och en överdriven ambition att vara skruvad och independent. Läs och begrunda. Bidra gärna med egna kommentarer, särskilt om du har sett filmen.

*) 09-06-05 RÄTTELSE :  Ibland har man fel eller måste ändra sig. Efter att vid det här laget ha läst många recensioner av Kerstin Gezelius har jag helt ändrat uppfattning. Jag tycker mycket som hon. Kerstin Gezelius är en av de allra bästa recensenter vi har! Jag skäms lite för att säga detta men faktum är att jag tror att jag blandade ihop henne med någon annan recensent när jag skrev inlägget den gången.

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva