Förra inlägget >> handlade om SF-monpolet med utgångspunkt från debattartikeln "Seriös svensk film chanslös" >>
När det gäller principfrågan är jag beredd att ge Troell / Stenderup rätt. Men det blir i det här fallet lite komplicerat. För när det gäller just MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK >> är jag tyvärr tveksam om den är värd en stor publik. *
Det här känns som att svära i kyrkan. Troell är ju en av våra stora filmikoner. Han har också tidigare har gjort djupa intryck på mig, framför allt med mästerverken UTVANDRARNA >> Och NYBYGGARNA >> från början av 70-talet.
Men det hjälps inte. Jag menar att MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK är en tråkig film. Trots alla fina skådespelartinsatser, ett fantastiskt foto och en historia som borde kunna vara gripande. Filmen, som bygger på en bok med samma namn, kändes mest som en lång och alldeles för plikttrogen redovisning av händelserna i förlagan. Utförandet i övrigt har jag inga invändningar emot. Det är alltså i manuset felet ligger.
Jag ser ingen övergripande dramaturgi utan bara en mängd situationer staplade efter varandra. Jag bryr mig inte om hur det går för Maria Larsson (Maria Heiskanen), trots alla hennes umbäranden. Jag blir inte berörd.
Och inte heller fanns det något att vänta på.
I huvudhistorien om äktenskapet med suputen Sigfrid (Mikael Persbrandt), går allt mest i cirklar med Sigfrid som super och är otrogen utan att det egentligen får några konsekvenser. Och den kärkekshistoria som ligger i bakgrunden, mellan Maria och den försynte fotograf som uppmuntrar hennes fotograferande, har inte tillräckligt med egen dramatik för att hålla inresset vid liv.
Visst, det fanns det en poetisk skönhet i slutet, när det visar sig att Mairas heroiska lojalitet till den strulige Sigrfrid ger frukt. Men det var också enda gången filmen berörde. Och det var så dags. Det räckte inte för mig.
Så jag kan för mitt liv inte förstå hur filmen kan bli så hyllad. Recensionerna är överväldigande. Hur kan det komma sig?
Kan de som gett filmen fyror och femmor inte se? Eller vågar de inte säga vad de tycker? Måste man kanske tycka om en Troellfilm bara för att den är seriös och för att det är Troell som har gjort den? Det kanske är den politiskt korrekta hållningen.
Filmen handlar om en kvinna som lyckas behålla sin integritet i hemsk livsituation. Det är en klart hedervärd ansats och en bra film ska också säga något om människans villkor i livet.
Men det hjälper inte att en film är välmenande och handlar om utsatta människor som kämpar. En grundförutsättning för att jag ska bli nöjd är att historien också berättas på ett bra sätt. Det var där filmen inte höll. Jag blev uttråkad. Den film jag såg borde snarare ha hetat MARIA LARSSONS EVIGHETSLÅNGA ÖGONBLICK.
Men jag känner mig klart ensam. Se kritiker.se >> som sammanställer recensenternas poäng.
Mitt betyg blir inte mer än 2
*) Not : Nu kan det jag skrivit här tyckas försvaga argumenten för att svensk seriös film ska ha bättre chanser på biograferna. Ingen kan ju hävda att vi ska tvinga SF Bio att visa dåliga filmer som ingen vill se. Lite mer om detta finns att läsa kommentarerna till förra inlägget. Detta är en stor fråga i sig, och något att återkomma till.
1 kommentar :
Jag håller med dig. Det är ett sömnpiller.
Skicka en kommentar