Matnyttiga manuslänkar

Med anledning av Manuspiloternas Sommarkurs som går på sista dagen idag, lägger jag här ut några länkar som komplement till saker vi har tagit upp på kursen.
VAD GÖR EN PRODUCENT : Utförlig artikel på sajten Filmcafe.se om vad som ingår en filmproducents arbetsuppgifter och vad hen har att tänka på.
VART MAN SIG MED SITT MANUS VÄNDER : Ett tidigare inlägg här på bloggen som försöker svara på frågan vad man ska göra när man känner att man är klar med sitt manus och vill att det ska bli film.
ATT SKRIVA FÖR TV – SKILLNADEN MOT FILM : En serie på fyra inlägg som sammanfattar en föreläsning om TV-dramatik av Peter Nyrén författare och producent.
EN UPPLÄXNING OM HUR MAN SKRIVER SCENER : Ett frustrerat brev till avsnittsförfattarna i serien THE UNIT från David Mamet som var showrunner.
TIPS OM ATT SKRIVA EN SÄLJANDE ENRADING: Ett inlägg från bloggen om hur man använder en enradning, dels för att testa om ens egen filmidé verkligen är en sammanhängande berättelse och dels för att sälja in sitt manus.

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmproducentens roll, skriva för TV, manusstöd, enrading, logline, skriva scener

Scener och Dialog

Nyligen har jag hållit lektioner om dels att skriva scener och dels om dialog på både Kulturama Filmskola och Manuspiloterna. Med anledning av det vill jag här tipsa om två korta artiklar från BBC WRITERS ROOM, som jag tycker sammanfattar några av de allra viktigaste aspekterna av vad man har att tänka på.

SCENER

Den första tar upp några av de viktigaste funktionerna som en scen bör ha för att motivera sin plats i manuset.  Det främsta är att utveckla filmens handling.
En sak man måste fråga sig där är hur det som händer i scenen påverkar en eller flera roillfigurer  En annan sak är hur scenen påverkar den fortsatta händelseutvecklingen och vidare också vad som sker under ytan.

BBC WRITERS ROOM - om scener »

DIALOG

Artikeln om dialog tar bl.a. upp att man bör ge sina rollfigurer ett personligt sätt att uttrycka sig (t.ex. ordval, speciella favorituttryck mm.) 
Man  manar också till försiktighet de gånger manusförfattaren måste förmedla information till publiken (t.ex. om drivkrafter eller bakgrundsfakta som är viktiga för storyn) och betonar att sådan information måste gestaltas dramatiskt för att det ska fungera.

BBC WRITERS ROOM – om dialog»

Det finns även korta videoklipp till båda artiklarna som introduktion.

---

MER FRÅN BLOGGEN

Sex punkter om att skriva bra scener »
Modell för att skriva en scen »

Fem punkter om dialog »

Dialog som avslöjar istället för klartext »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : skriva scener, skriva dialog, bbc writers room

ARTIKELTIPS: Ge publiken överraskningar (för vi älskar såna)

På Manuspiloternas helgkurs SKRIVA SCENER FÖR FILM nyligen talade vi en hel del om betydelsen av att överraska publiken. Överraskningen är nämligen ett av de viktigare elementen i filmberättandet.

När man ser en film fungerar det så att man hela tiden skapar sig en föreställning om vad som kommer att hända. Vi har också alla sett så mycket film att vi känner igen de vanliga dramaturgiska greppen - och därför ofta kan räkna ut vart berättelsen är på väg.

Men som åskådarna blir man ganska snabbt blir uttråkad om man hela tiden kan räkna ut vad som ska hända. Just detta är problemet med att använda klichéer – de blir alltför förutsägbara.

Som manusförfattare måste vi alltså ligga steget före och ha oväntade saker i bakfickan att kasta fram, så vi verkligen levererar upplevelser till vår publik.  Tjechov talade ju om den noggrant förberedda  överrakningen som en av dramatikens grundstenar. Överraskande vändningar får åskådarna att vakna till och skapar nyfikenhet och engagemang.

Ett av mina egna favoritexempel  är den oerhört dramatiska vändningen i NÄR LAMMEN TYSTNAR när Clarice Starling (Jodie Foster) till slut hittar den seriemördare hon sökt hela filmen igenom.

Ytterligare ett  exempel finns i nedanstående både välskrivna och mycket väl spelade scen. Scenen inleder den extremt originella (och mörka!) dramakomedin HAPPINESS (1998) av Todd Solondz. Här få vi vara med på en date som inte blir riktigt vad de båda deltagarna tänkt sig:

Scenen som inleder multiplot-filmen Happiness av Todd Solondz

 

Ett annat färskare exempel hittar man i TRUE DETECTIVE där ena huvudpersonen Rust (Matthew McConaughey) kallats in för att få fram ett erkännande av en obetydlig sidofigur i avsnitt 5.

SPOILERVARNING

I klippet nedan visar seriens skapare NIC PIZZOLATTO delar av scenen och berättar om bakgrunden.

Men för att verkligen uppleva scenens dramatik fullt ut, och även se hur skickligt det hela är byggt, bör man förstås själv ha sett alla de tidigare avsnitten och varit med på hela resan fram som leder fram till denna punkt!

True Detective avsnitt 5 – Om ett exempel på en väl förberedd överraskning

Det går också att se flera starkt dramatiska vändningar som man inte kunnat förutse i EN FAMILJ som jag såg på bio igår.

---

Dagens tips gäller två artiklar från sajten SCREENEWRITINGU.COM om varför man bör överraska och hur man bygger.

Creating Surprise Every 5 Pages, Part 1

Creating Surprise Every 5 Pages, Part 2

 

© adastra media

---

Bloggar om : överraskningar i film, True detective, happiness todd solondz, när lammen tystnar, en familj, skriva scener

SVT Play-tips: GENGÅNGARE – Berättarteknik på högsta nivå!

Dagens tips gäller en TV-serie som verkar ha hamnat lite i skymundan. Det är den franska GENGÅNGARE som just nu ligger ute på SVT Play.

GENGÅNGARE handlar om en liten fransk stad i bergen där döda människor plötsligt kommer tillbaka. Men de kommer inte som spöken utan vanliga människor av kött och blod som bara vill fortsätta sina liv där de avbröts vilket leder till kraftfull turbulens och en mängd förvecklingar för dem och deras nära och kära. Man följer en handfull återuppståndna personer och olika öden vävs samman.

Det är väldigt snyggt gjort och skådespelet är också helt fantastiskt. Men det som framför allt fascinerar med GENGÅNGARE är det otroligt drivna sättet att berätta.

Det man som manusförfattare ska lägga märke till hur de hela tiden matar på med överraskningar och komplikationer. Det hinner aldrig gå många minuter innan att något nytt och avgörande händer. GENGÅNGARE är extremt späckad med dramatisk substans.

För att en scen inte ska gå på tomgång ska man klippa sig in i ett skeende så nära det viktiga som möjligt och avsluta så fort som möjligt efteråt. Just detta är mästerligt hanterat i GENGÅNGARE. Inte mycket dötid där, om man säger.

En annan aspekt är hur man hela tiden lyckas hålla publikens nyfikenhet på topp genom att lägga ut gåtor som inte besvaras. Som t.ex. de återkommande sekvenserna från en gigantisk dammanläggning där vattennivån på allt mer mystiskt sätt sjunker för varje avsnitt. Jag har följt med fram till och med sjätte avsnittet men kan fortvarande inte gissa vad det är som är på gång med den förbaskade dammen.

Knepet kallas “Säga A men inte B” Det är en del av det vi kallar framåtrörelse.

Det kan också användas när man behöver informera publiken om något. Istället för att bara rakt på smacka upp det åskådarna behöver veta i dialog  är det så mycket bättre bygga en situation där man inte riktigt förstås vad rollfigurerna gör.

För när det åskådarna ser är lite obegripligt tvingas de att tänka. Man skapar en hunger efter att få de pusselbitar som saknas. På så vis ger man publiken en tillfredsställelse för när man senare mättar denna hunger och levererar förklaringen.

Just detta går att se redan i den allra första början av GENGÅNGARE. Lägg märke till hur man i olika mer eller mindre gåtfulla steg introducerar några av rollfigurerna, berättar om bakgrunden och hur situationen ser ut.

Se t.ex. på scenerna från ett gruppmöte som börjar drygt fem minuter in, att vi till att börja med  inte får reda på vad det egentligen är för grupp och varför de samlas. Bara om ett litet exempel.

I GENGÅNGARE finns det massor av sånt!

Spännande är det också!

Se GENGÅNGARE på SVT PLAY » (ligger kvar till början av mars)

Helena Lindblad på DN kallar f.ö. serien “Nutidens Twin Peaks” i en artikel om GENGÅNGARE i dagens tidning.

Vederbörligt tack till Oskar Willers på Kulturama Filmskola som tipsade!

---

13-02-10 Komplettering efter sista delen

Och så kom vi då fram till slutet på säsongen (del 8). Nä, där föll Gengångare ganska rejält. Det var inget slut alls! - Man bara klippte av alltihop mitt i.

Jag var ju lite orolig att de inte skulle kunna sy ihop påsen, att det skulle bli som typ LOST där man bara matade på med nya gåtor utan att bry sig om att ge trovärdiga genomarbetade uppföljningar.

Berättarteknik och skådespel mm. i all ära men "slutet" levde inte ens i närheten upp till de förväntningar som skapats! : ((

---

Mer läsning:

Analys av scen ur SEVEN Framåtrörelse så det knakar »

Hemligheten med framåtrörelse »

Utdrag ur boken: Kapitel 7, Att skriva scener »

© adastra media

---

Bloggar om : berättarteknik, framåtrörelse, gengångare på SVT Play

Sex punkter om att skriva Bra Scener

Snart är det dags för Manuspiloternas helgkurs SKRIVA SCENER FÖR FILM 16-17/2  vilket föranleder detta inlägg där vi ska titta på några  saker att ha i åtanke när man sätter sig att skriva en scen. Eller kanske snarare när man sätter sig att bearbeta och skriva om en scen som man skrivit tidigare.

Vilket leder fram till

FÖRSTA PUNKTEN * : Fastna inte i det du skrivit!

Arbetet med en scen slutar inte när man har skrivit den. Den första versionen måste betraktas som en skiss. I den fasen ska man släppa loss kreativiteten och kasta ut sig en mängd infall utan att tänka för mycket. Det man får fram blir ett råmaterial som man sedan går tillbaka till och förädlar i flera varv.

Vi gör ett tankeexperiment: Säg att du tvingas att skriva fem helt olika versioner av en scen. Frågan sen är hur stora odds det  är att det skulle vara just i den första versionen som de bästa idéerna hamnat.

Det finns alltid massor av andra alternativ till hur saker ska gestaltas. Manusförfattarens jobb är att hitta det bästa sättet. Och i det ingår att man stryker och skriver om och även att man vågar skriva dåligt. Ett manus skrivs om många gånger för att nå sin yttersta potential.

Bilden: De Andras Liv tog enligt uppgift fem år att skriva. Men så blev det också ett Mästerverk som fick sin välförtjänta Oskar.

---

ANDRA: Se till att något händer!

I filmen färdas rollfigurerna genom olika situationer och påverkas känslomässigt av det som sker. De blir glada, rädda, arga, entusiastiska,  ledsna, längtansfulla, upphetsade, besvikna o.s.v. Rollfigurerna reagerar. Och de känslomässiga reaktionerna får dem att agera, vilket driver handlingen framåt.

För att en scen ska bli levande måste det ske saker som får din rollfigur att bli berörd. Det är det vi kallar dramatisk substans.

Idealet är att varje scen eller sekvens ska förändra situationen för någon av rollfigurerna. Sådana förändringar gör att en berättelse inte riskerar att stå och stampa på fläcken.

---

TREDJE: Se till att Någon Vill Något!

Nyckeln till all dramatik är konflikt.  Konflikt är när någon vill något men hindras av en eller annan omständighet.

Det kan vara fysiska hinder, inre (psykologiska), sociala (relationer) eller hinder från samhället (normer, lagar ..) mm. Grunden för att det ska uppstå konflikt är att någon vill något.

Det är alltså dramatiskt tacksamt att rollfigurerna har starka drivkrafter (stark vilja). Den som är väldigt angelägen om något kan utsättas för mycket svåra hinder utan att ge upp. Det ger spänning: Hur ska det gå?

Notera sambandet med punkt 2, : Den som inte får det den vill ha reagerar känslomässigt.

Även en scen som framför allt syftar till att etablera något för publiken kan fyllas med liv om man skapar en situation med konflikt.

---

FJÄRDE: Ta bort transportsträckor och dökött!

I varje scen ska det ske något viktigt som för handlingen vidare. Gå in i scenerna så nära det viktiga som möjligt och avsluta scenen så snart som möjligt när scenens syfte är nåt.

Vi kan ofta skära bort att folk kommer in och hälsar på varandra och småpratar. Grundprincipen är att istället gå rakt i in till det ögonblick där rollfigurerna är på vippen att säga det som är viktigt i scenen. På samma sätt behöver vi oftast inte se avsked.

Övning: Gör en närstudie av detta i någon amerikansk kvalitetsserie som t.ex. BOSS, HOMELAND eller BREAKING BAD Titta med fjärrkontrollen i handen och stoppa och reflektera vid varje övergång och se hur effektivt de klipper sig framåt i handlingen.

---

FEMTE: Lita på publiken!

Förklara inte allt utan ge åskådarna utrymme att tänka själva. Du får en mer engagerad publik om du ger dem gåtor och ledtrådar som tvingar dem att fundera på det de ser.

Försök lita på publikens förmåga att lägga ihop 2+2. Tänk själv hur det känns när en film står och pekar ut saker med hela handen som du redan räknat ut för länge sen.

Det gäller också upprepningar. Det du en gång har förmedlat till publiken blir ofta tröttsamt att se eller höra en gång till.

---

SJÄTTE: Berätta i bild och handling!

Film är att berätta i bild. Känslor och drivkrafter ska gestaltas.  En viktig del av konsten att skriva filmmanus är att hitta på situationer som får rollfigurerna att reagera och agera på ett sätt som visar vad de tänker och känner.

Det är det som menas med “Show, don’t tell”. Det är det vi kallar gestaltning. Alltså: Låt för guds skull inte allt du vill förmedla till publiken komma fram i dialog.

*) Punkterna är inte rangordnade. Allt är typ lika viktigt.

---

Mer läsning

Minikurs : Mer flyt i scenbeskrivningarna

Att skriva för TV (4) – Modell för att skriva en scen

Utdrag ur kapitel 7 i boken: Att skriva Scener

© adastra media

---

Bloggar om : skriva scener, manus, scener, gestaltning, show don't tell, berätta i bild, konflikt i drama, skriva bra scener

Ord och inga visor från David Mamet – En uppläxning om hur man Skriver Scener.

“AS WE LEARN HOW TO WRITE THIS SHOW, A RECURRING PROBLEM BECOMES CLEAR.

THE PROBLEM IS THIS: TO DIFFERENTIATE BETWEEN DRAMA AND NON-DRAMA. LET ME BREAK-IT-DOWN-NOW.

EVERYONE IN CREATION IS SCREAMING AT US TO MAKE THE SHOW CLEAR. WE ARE TASKED WITH, IT SEEMS, CRAMMING A SHITLOAD OF INFORMATION INTO A LITTLE BIT OF TIME.

OUR FRIENDS. THE PENGUINS, THINK THAT WE, THEREFORE, ARE EMPLOYED TO COMMUNICATE INFORMATION -- AND, SO, AT TIMES, IT SEEMS TO US.

BUT NOTE:THE AUDIENCE WILL NOT TUNE IN TO WATCH INFORMATION. YOU WOULDN'T, I WOULDN'T. NO ONE WOULD OR WILL. THE AUDIENCE WILL ONLY TUNE IN AND STAY TUNED TO WATCH DRAMA …”

Så börjar ett brev från DAVID MAMET [IMDB] till sina medarbetare i utvecklingen av TV-serien THE UNIT [IMBD]. 

David Mamet utvecklar sen resonemanget till en mycket koncis sammanfattning vad man har att tänka på när man skriver scener och pekar ut vägen till framgång : Att Skapa Dramatik. Och han förklarar också på ett mycket lättbegripligt sätt hur man går tillväga.

Det han tar upp brukar jag själv kalla “Godis till publiken”, dvs. att varje scen ska ge publiken en upplevelse och att den värsta dödssynden är att tråka ut åskådarna.

Läs och begrunda: David Mamet's Master Class Memo to the Writers of The Unit

Efter det är det nog svårt att låta bli att ta fram något eget manus för att kolla halten av dramatik i scenerna där …  ; )

---

Mer läsning:  ATT SKRIVA SCENER, inledningen av kapitel 7 i boken ATT SKRIVA FILMMANUS.

© adastra media

---

Bloggar om : skriva scener, david mamet, skapa dramatik

En Ovanligt Bra film: Nader och Simin – En Separation (betyg 4,7 av 5 möjliga)

Moraliska valsituationer har betydelse …

En insikt som växt sig allt starkare den senaste tiden är betydelsen av att försätta sina rollfigurerna i moraliska dilemman. De ögonblick i en film när någon av de rollfigurer vi kommit nära måste välja mellan rätt och fel,  är oerhört tacksamma dramatiskt.

Vi vill inte att det onda ska segra och blir berörda i hjärtat när vi ser våra hjältar och hjältinnor vara på väg att ställa till det för sig.

I manusskrivandet är det generella rådet är att inte lösa upp en sådan situation alltför snabbt. Försök istället att dra ut på processen och låta publiken vara kvar i  spänningen: Hur ska det gå?

Moraliska beslut finns i varje drama med lite självaktning. Men i några filmer vävs handlingen med extra fokus på just moraliska val.

Just detta är den stora behållningen av Nader och Simin – en separation

Det tar ett tag för filmen att komma igång men sen dras skruvarna åt allt hårdare om alla inblandade. Ingen kommer undan när egenintresse och värnandet om den egna familjen ställs mot samvetets och religionens krav på att vara sann och hederlig.

Det är rent makalöst hur många komplikationer och vändningar Asghar Farhadi (manus & regi) lyckas utvinna ur de enkla omständigheterna.

Passa på och se den på bio innan den försvinner. Nader och Simin – En Separation är en Ovanligt Bra Film.

Alltså: En Bra historia, som Har Något att Säga och som är så Bra Berättad att man njuter av att se den.

Trailer från Moviezine

Några recensioner:

DN 5, SVD 5, AB 5, EXPR. 4 

Se fler recensioner samlade på kritiker.se/film

Andra personliga favoriter som särskilt ägnar sig åt det moraliska är De Andras Liv, Crash,  Susanne Biers Hämnden och även den svenska Himlens Hjärta 

Mer läsning

Från kapitel 6 - ATT SKAPA ROLLFIGURER:
Den personliga Moralens betydelse 

Från Kapitel 7 - ATT SKRIVA SCENER:
Om Spänning 

 

© adastra media

---

Bloggar om : Nadir och Simin - en separation, skriva manus, spänning, rollfigurer, moralens betydelse i film, Bra Film

De första sidorna har betydelse (2) – Video med dramaturgisk bearbetning i realtid

När du skickar ditt manus till en producent eller någon annan som ska fatta beslut, ska du betrakta manuset som ett långt säljbrev. Det ska visa både att du är kompetent och att berättelsen har vad som krävs för att fungera på film. 

För en dryg månad sen hade jag ett inlägg om betydelsen av att redan under de första 5-10 sidorna dra läsaren i din historia.

I dagens klipp kan vi se förslag på hur man vässar de första scenerna i ett manus.

Men klippet bör förstås ses på helskärm på Youtube eftersom man inte kan se manustexten och de ändringar som görs i det lilla formatet här.

Klippet på Youtube

(Tyvärr minns jag hur jag hittade klippet och kan inte heller säga vem det är som gör bearbetningen)

 

Mer från bloggen:

Del 1 : De första sidorna har betydelse …

© adastra media

---

Bloggar om : början av ett manus, skriva manus, manusbearbetning

De första sidorna har betydelse …

När jag arbetade med bokens KAPITEL 11 - MÖTET MED BRANSCHEN gjorde jag några intervjuer.  Jag var bl.a. på SVT och talade med dramachefen Stefan Baron om hanteringen av insända manuskript.

Stefan Baron menade att det ofta räckte med att läsa omkring tio sidor av ett inkommet manus för att få en bild av dess potential. Så snabbt kunde man avgöra om manuset var skrivet av någon som visste hur man berättar för film eller ej. Var dessa första sidor inte tillräckligt bra var det stor risk att resten av manuskriptet inte blev läst.

Detta tar manusläraren/gurun Hal Croasmun upp på sin sajt screenwritingu.com. Croasmun har intervjuat en mängd amerikanska producenter som säger att de gör sin bedömning redan efter 1-3  sidor!  Den givna slutsatsen av detta är att man bör lägga lite extra krut på utformningen av de inledande scenerna.

Hal Croasmun har sammanställt en liten nio minuters  powerpoint-video med några råd om saker att tänka på. Det handlar bl.a. om att snabbt dra in läsaren in berättelsen och att inte skriva alltför kompakt.

Det är klart sevärt! Egentligen handlar det om hur man skriver manus generellt. De principer som Hal Croasmun tar upp ska även användas i resten av manuset. Det viktiga med de första sidorna är att du ska visa att du behärskar hantverket.

Se videon : 5 Keys to Irresistible Openings 

Se även :  De första sidorna har betydelse - DEL 2

Tidigare inlägg om Hal Croasmun och ScreenwritingU:

Nattlig telefonkurs om att skriva om

Att skriva en säljande logline

Hals tio bud som skiljer amatören från proffset

Videolektioner om hur man skriver rollfigurer för att locka bra skådespelare

Se även: 10 punkter för bättre framgång

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: hal croasmun, skriva manus, början av ett manus

Hur hantera versaler i ett manus?

När man skriver scenbeskrivningar i ett manus vill man ibland betona t.ex. ljud eller andra specifika detaljer. Ett sätt att göra det är att använda versaler:

    INT. OLLES BADRUM – KVÄLL

    Dörren öppnas med ett obehagligt GNISSEL.

Men finns det egentligen några regler om betoningar med versaler?

Grundprincipen är att sådana betoningar ska brukas med viss sparsamhet så att de inte distraherar och drar fokus från det som är viktigt i scenen.

Detta reds ut mer i detalj som svar på en läsarfråga på sajten scriptmag.com  där man kan hitta mängder av  artiklar och podcasts om att skriva för film.

Läs hela svaret på www.scriptmag.com » (en bit ner i artikeln)

Mer om att skriva scener:

Minikurs : Mer flyt i scenbeskrivningarna (videoklipp) »

Att skriva scener (utdrag från kapitel 7) »

© adastra media

---

Bloggar om : versaler i manus, scriptmag.com, skriva scener

Att skriva för TV (4) – Modell för att skriva en scen

Del 4 av ett referat från en gästföreläsning av Peter Nyrén om TV-dramatik på en manuskurs arrangerad av IKM »

Läs tidigare inlägg:
DEL 1 - Skillnaden mellan film och TV »
DEL 2 - Ett karaktärsschema »
DEL 3 - Dramaturgisk modell för ett avsnitt »

---

Modell för en scen

Scenen drivs framåt av en fråga som publiken vill ha svar på - en fråga som är etablerad redan tidigare. Det skulle t.ex. kunna vara  "Kommer hon att få honom att erkänna?"  eller "Kommer de att lyckas ta sig in i huset?"

En scen ska innehålla förändringar av situationen. Det kan vara att utsikterna i stort förbättras / försämras, att en komplikation tillfogas eller löses upp, ett skifte av maktpositioner i ett gräl eller en förändrad stämning i en relation.

Det är växlingarna mellan positivt / negativt som ger scenen dynamik och utgör "beats" i nedanstående skiss.

Men man får inte göra det för enkelt. Dagens publik har sett så mycket film och TV att de kan räkna ut vad som ska hända om man inte gör situation tillräckligt komplex.

Om scenen ska sluta med att huvudpersonen vinner en seger måste man därför konstruera situationen så att att det alternativa utfallet - att huvudpersonen förlorar – är lika troligt som att han eller hon vinner.

Det viktiga är rollfigurerna och hur de påverkas av vad som hänt. Peter Nyrén menar att många regissörer missar att visa karaktärernas reaktion, vilket innebär att scenen inte gör det optimala intrycket på publiken. Manusförfattaren ska, utan att skriva på näsan, guida regissören i hur rollfigurerna reagerar.

Detta om scener gäller inte bara specifikt för TV. Enda skillnaden mot spelfilm är egentligen att filmen har större spektrum av möjligheter när det gäller lokaliteter och ytterligare skådespelare.

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : TV-dramatik, skriva för TV, skriva TV-serie, skriva en scen, skriva scener

Recension, manusbok : SCREENWRITING FROM THE HEART, James Ryan.

Återupptog  nyligen läsningen av en manusbok som jag köpte i höstas men då la ifrån mig efter ett par kapitel eftersom jag tyckte jag kände igen det mesta.

SCREENWRITING FROM THE HEART har undertiteln “The Technique of the CHARACTER DRIVEN SCREENPLAY” och är enligt omslaget en “oundgänglig guide för att utveckla dramatiska och passionerade manus baserade på övertygande rollfigurer”.

Det visade sig nu att SCREENWRITING FROM THE HEART är en riktigt bra bok. Förutom sitt uppenbara fokus på hur man utvecklar rollfigurer och utmärker sig boken även genom att lyfta fram den intuitiva delen av skrivprocessen. James Ryan betonar också att författaren bör ha ett starkt personligt engagemang  i det filmen tematiskt handlar om, för att resultatet ska bli lyckat.

Boken ägnar också stort utrymme till hur man arbetar praktiskt med olika moment. James Ryan gör t.ex. en lista på olika metoder för att hitta en berättelse och ger konkreta och användbara tips om hur man arbetar sig in sina rollfigurers psyke.

Det jag tyckte var mest intressant var Ryans resonemang om tema och idé som förutsättning för att filmen ska upplevas som hel och sammanhängande. Ett annat läsvärt kapitel handlade med sina 15 underrubriker, om vad som krävs för att en enskild scen ska fungera.  (Inte helt oväntat är “konflikt” ett nyckelord där). Just i kapitlet om scener blev jag själv inspirerad och fick direkt idéer till en historia jag har hållit på med.

SCREENWRITING FROM THE HEART rekommenderas särskilt för den som känner sig lite trött på de mer “tekniskt” inriktade böckerna om filmdramaturgi med detaljerade anvisningar om upplägget – typ snitslad bana. Här betonas istället det personliga i skaparprocessen.

Det kanske inte är den allra bästa boken för nybörjare. Men den som kan grunderna i det anglosaxiska filmberättandet kan få rejäl dos inspiration genom det annorlunda perspektiv som James Ryan erbjuder.

James Ryan är dramatiker och manusförfattare och undervisar i att skriva dramatik på Actors Studio-programmet på New School  University i New York.

Direktlänk:  SCREENWRITING FROM THE HEART (Bokus, 220:-) »

 

 

---

Fler utförliga recensioner av manusböcker från bloggen:

SAVE THE CAT, Blake Snyder (traditionellt filmberättande) »

SCREENWRITING UPDATED, Linda Aronson (alternativ struktur, multiplot och ickelinjär kronologi ) »

THE MORAL PREMISE, Stanley D. Williams (premiss och tema) »

Lista med  info och kortrecensioner av fler manusböcker  »

© adastra media

---

Andra bloggar om: SCREENWRITING FROM THE HEART, James Ryan, böcker om dramaturgi, manusbok

Minikurs : Mer flyt i scenbeskrivningarna

Den här lilla videolektionen från YouTube visar några små enkla men effektiva knep för att göra scenbeskrivningarna mer levande.

Nu kan man tycka att John August, i sin genomgång tar sig lite väl stora friheter när han även gör ändringar i själva innehållet och lägger till detaljer som inte fanns från början.

Men bortsett från det är det lätt att se hur mycket mer flyt det blir i texten när han byter ut de lite omständliga tekniska beskrivningarna mot att rollfigurerna aktivt gör saker där utrustningen kommer till användning.

John August är manusförfattare. Har du tid över kan jag rekommendera ett besök på hans sajt där det finns MÄNGDER av matnyttigheter för den som vill ha lära sig hur man skriver manus.

johnaugust.com (a ton of useful information about screenwriting) >>

Mer läsning på bloggen :
Att skriva scener (utdrag från kapitel 7) >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, skriva scener, manuskurs, skrivtips

Nattlig telefonkurs om att skriva om

Senaste internetfyndet på manusfronten är scriptforsale.com >>

Den övergripande idén är att sälja nätbaserade manuskurser men det finns också massor av kunskap att hämta för den som inte vill betala för en kurs. Det finns bl.a. en samling artiklar >> och en rejält tilltagen länksamling >>

Som antyds av sajtens namn finns det ett klart uttalat fokus på att få fram manuskript som ska vara säljbara.

Själv satt jag under natten till idag i en fyra timmar lång telefonkonferens. Det var en föreläsning med titeln “21 Powerful Rewrite Strategies FREE Teleconference >> ledd av Hal Croasmun, författare och producent som bl.a skrivit boken "33 Ways to Break into Hollywood". Även om jag vid det här laget känner igen ganska mycket fanns det en del infallsvinklar som jag inte stött på förut.

Vi var ett 40-tal personer från olika håll i världen som deltog och med jämna mellanrum lämnades möjlighet att ställa frågor.

Det hela var möjligt tack vare Skype >>  där man kan ringa vanliga telefoner från datorn. Det fyra timmar långa samtalet till USA kostade inte mer än lite drygt 60 kronor. Själva föreläsningen var alltså gratis. Inbjudan gick ut till alla som blir medlemmar (gratis) och prenumererar på sajtens nyhetsbrev.

Att skriva om enligt Hal Croasmun

Croasmun skiljer mellan på det han kallar “editing” och verklig omskrivning. Den som ska skriva en ny version av ett bristfälligt manus måste vara beredd att göra en verkligt genomgående bearbetning. Att bara ägna sig åt att puts är något helt annat.

Hal Croasmun menar att man i en sådan omskrivning bör följa en viss ordning. I den stencil som skickade ut innan illustrerades detta med en pyramid. Storleken på de olika fälten ska motsvara hur viktigt varje moment är.

1. Berättelsen

Han rekommenderar att man gör en lista på de viktigaste punkterna i strukturen (dvs. anslag, katalysator, vändpunkt 1, mittpunkt akt 2,  vändpunkt 2, klimax och upplösning)

Var och en av dessa punkter beskriver man med en enda rad. Genom att på det sättet dra ut essensen isolerar man själva strukturen och gör den tydlig och överblickbar.

Sedan kompletterar man med en mycket hårt sammanfattad beskrivning av hela historien på en A4-sida. Genom att ta bort alla detaljer ser man skelettet och kan diagnostisera svagheter och se om allt verkligen hänger samman.

Precis som Robert McKee menar Croasmun att allt annat blir meningslöst om inte själva berättelsen i stort fungerar. Det är där man måste börja. Först när de olika momenten i berättelsen finns på plats kan man gå vidare till nästa steg.

2. Rollfigurer

Efter att man gjort backstory och fått en tydlig bild av manusets olika rollfigurer ställer man samman ett profildokument för var och en av de mest centrala personerna. Detta ska rymmas på en A4 och här tar man bara med de saker som  har direkt betydelse för historien. Talanger och brister, vad de söker (medvetet och omedvetet), hur de relaterar till varandra och hur just deras historia i manuset ser ut. Man funderar också på vilka karaktärsdrag som ska betonas när de  introduceras för publiken.

3. Scener

Här ser man först till att varje enskild scen fyller sin funktion. (t.ex. gestalta karaktäregenskaper, föra berättelsen framåt, bearbeta premissen och liknande). Men man ska inte nöja sig med det utan också undersöka om scenen skapar en känslomässig reaktion hos publiken. Varje scen ska helst fylla sin funktion på ett dramatiskt, gripande, fängslande, spännande eller roande sätt.

4. “Action”

Här tycker jag Croasmun använder en lite konstig rubrik. Det han talade om var att det ska finnas två nivåer i det rollfigurerna gör, det de visar upp för omvärlden och deras inre drivkkafter. I omskrivningen kollar man här att allt inte ligger på ytan, att rollfiugurerna har hemligheter att de gör det de ska göra på ett intressant, trovärdigt och levande sätt.

5. Dialog

När nu allt annat är på plats är det dags att se på dialogen. En intressant specialare här är att Croasmun rekommenderar att man tar en alldeles individuell sittning med varje enskild rollfigurs alla repliker. Där plockar man fram det profildokument som man tillverkade i steg 2 och ser om man på ett naturligt sätt kan låta de viktigaste karaktärsdragen komma fram ytterligare.

6. Ordputs

Det allra sista är att se över formuleringarna i den beskrivande texten. Går det att få bättre flyt och att få texten mer levande för läsaren? Det är viktigt att göra detta moment sist. Har man suttit och slipat fram de mest optimala formuleringarna i ett tidigare skede är det mycket svårare att göra de ändringar som är nödvändiga i pyramidens steg 1-4.

© adastra media

---

Andra bloggar om : länktips, filmmanus, dramaturgi, manuskurs

Uppdateringar utlagda

Nu har jag haft tid att sätta mig med uppdateringar.

De uppfräschade utdrag ur boken som jag lagt ut nu är från kapitlen 6 - ATT SKAPA ROLLFIGURER >>, 7 - ATT SKRIVA SCENER >> och 8 - ATT SKRIVA DIALOG >>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, att skriva en bok,, dialog, scener, rollfilgurer

Nytt utdrag : Att Skapa Spänning

Senaste bearbetningsinsatsen har gällt kapitlet att skriva scener >>. Texten har kompletterats, dels med nya avsnitt och dels med några förtydliganden och fler exempel.

Kapitlet om scener är förstås en av de viktigaste delarna av boken Det är ju där, när man sitter med de enskilda scenerna, som alla storslagna idéer ska förverkligas och få konkret form. Och det finns en del att tänka på.

Ett av de längsta avsnitten i kapitlet visar de olika funktioner en scen kan ha. En av underrubrikerna där är att bygga upp spänning.

Här följer ett udrag ur det avsnittet, som smakprov:

ATT BYGGA UPP SPÄNNING

En del av den speciella tjuskraften i film är att det kan vara så olidligt spännande. Oavsett vilken genre man skriver är spänning ett av grundelementen när man bygger sin berättelse. När det är spännande är framåtrörelsen som allra starkast. Spänning uppstår alla gånger du sätter upp hinder för dina rollfigurer, eller utsätter dem för frestelser, möjligheter, konflikter och hot. Frågan "Hur ska det gå?" är det dramatiska berättandets innersta nerv.

Tänk bara hur hemskt det är när Francesca har satt upp sin lapp på Rosemanbron i exemplet tidigare. Efter att vi har sett en hel serie bilder av hur hon blir allt mer drabbad av sin förälskelse kommer Robert morgonen efter till bron för att fotografera. Men det första tokstollen gör är att riva bort och knöla ihop lappen för den stör motivet i sökaren. Hur mycket kommer inte Francesca att vänta och våndas om han inte kommer? Hur ska det gå?

Hitchcock, en av de stora mästarna på just spänning pekade i ett känt exempel på hur det fungerar. Om två personer sitter vid ett bord och en bomb plötsligt smäller av är det inte ett dugg spännande. Om de däremot helt ovetande sitter och pratar men vi i publiken vet att det under bordet finns en tidsinställd bomb som kan explodera när som helst, får vi nästan svårt att sitta still.

När man väl har en spännande situation har man möjlighet att ytterligare öka spänningen genom att dra ut på händelseförloppet. Man lägger då in olika turer som först inger publiken hopp och sedan raserar det igen.

I kapitlet om dramaturgi såg vi ett typexempel, sekvensen med Nedry och den spottande ödlan från JURASSIC PARK >> där metoden används med stor entusiasm. För den som vill se hur man gör bjuder den filmen på ovanligt många exempel.

Ett sådant är när elsystemet kommer igång igen i filmens andra halva [01.28.00]. Sekvensen är nära 14 minuter lång och innehåller tre parallellklippta handlingslinjer.

I en av dem är vi med Grant och barnen. De har sovit en natt ute i parken och ska nu ta sig tillbaka till parkens ledningscentral där de andra befinner sig. Ett annat förlopp visar hur Sattler tillsammans med parkens personal kämpar för att få igång strömmen igen. Dessa båda sekvenser löper samman när Tim måste klättra över ett elstängsel vid exakt samma tidpunkt som Sattler håller på att starta el-aggregatet.

Den nagelbitarfråga som här laddas till bristningsgränsen är huruvida lille Tim ska hinna över det höga stängslet eller om han ska få Sattlers nystartade högspänning genom kroppen. Där kan man som tydligast se hur filmskaparna lägger in olika hinder för att fördröja upplösningen och att hålla spänningen vid liv.

I en tredje linje ser vi parkens viltvårdare, Muldoon, jaga en velociraptor. Hela sekvensen är f.ö. en riktig rysare för alla handlingslinjerna innehåller sina egna dramatiska överraskningar. Det är helt enkelt beundransvärt hur man lyckats få in så många starka vändningar på så kort tid.

Av exemplet ovan kan man förledas tro att tekniken att tänja ut ett förlopp för att öka spänningen främst hör hemma i de filmgenrer som bygger sina spänningsmoment mer handgripligt, dvs. skräck, thriller, action och äventyr. Men det är fel.

Tänk bara på i klimaxscenen i BROARNA I MADISON COUNTY >> vid trafikljuset när Francesca sitter i bilen med handen på dörrhandtaget [01.49.00]. Hennes älskade Robert sitter i bilen framför. Det är rött. Sekunderna tickar. Ljuset slår om till grönt. Men han åker inte. Tick tack. Vi sitter andlösa och väntar på Francescas beslut.

Det kan löna sig att gå igenom sitt manuskript med ett särskilt öga för när rollfigurerna ska fatta viktiga beslut och fråga sig om det på ett naturligt sätt går att lägga in komplikationer som fördröjer avgörandet. Här kommer jag att tänka på en scen som etsat sig fast i minnet just för sin extremt starka laddning. Filmen heter MEDAN VI FALLER >> Det är en mycket mörk historia som utspelas i efterdyningarna av de våldsamma förortskravaller som uppstod vid mitten av 80-talet.

Vi följer ett gäng invandrarkillar i en utsatt förort i Paris och har fattat sympati för dem trots deras kriminella och brutala livsstil. Deras hållning blir en logisk konsekvens av det rasistiska polisförtryck de utsätts för och känslan av att ändå inte ha nån chans i det franska samhället. Mitt i allt elände är de också bara vilsna tonårsgrabbar som försöker ha lite kul.

En dag är gänget inne i Paris centrum och blir attackerade av några skinnskallar [01.28.00]. En av grabbarna, Vinz (Vincent Cassel), har tidigare kommit över en pistol. Nu är han helt galen av raseri och står med pistolen riktad mot en av skinnskallarna som ligger på marken. Ska Vinz verkligen skjuta? Hans ena kamrat eldar på och hetsar. "Tänk på all skit vi har tagit hela dan". Vinz trycker pistolen mot pannan på skräckslagne skinnskallen. Men han tvekar. Kamraten sträcker fram handen och spänner hanen. "SKJUT!"

Den avgörande sekvensen är en minut lång och sekunderna blir evighetslånga medan man bara hoppas hoppas hoppas att grabben inte ska trycka av och förstöra sitt liv för alltid.

...

Avsnittet fortsätter med ytterligare resonemang om hur man kan arbeta med att skapa spänning

© adastra media

---

Andra bloggar om : jurassic park, medan vi faller, broarna i madison county, att skriva scener, spänning, skriva, filmmanus

Efterlysning : Montage

Exempel på bra montage sökes.

I kapitlet om scener skriver jag om min tveksamhet till montagesekvenser, att de oftast känns som fantasilös utfyllnad, (typ två nyförälskade som tätt omslingrade springer omkring i soliga parker, vandrar på regnvåta gator, äter korv i gatukök och får ketchup på hakan eller glass på näsan och skrattar och lyfter varandra och snurrar och åker båt nånstans och har skitkul på nöjesfält etc), och kanske mest lagts in för att ge tillfälle för regissören att få spela upp någon av sina favoritlåtar utan störande dialog.

Då det normalt inte finns några principer utan undantag skulle jag vilja ge en motbild och efterlyser härmed exempel på kreativt berättande i montagets form. Själv kommer jag för tillfället inte på något. Det finns ju ett litet kort ett i DE ANDRAS LIV men det är ganska traditionellt så det duger inte som exempel.

Jag inbjuder alltså alla bloggbesökare att ge förslag.

Välkommen att skicka ditt tips, helst med ungefärlig tidpunkt i filmen, antingen som kommentar på bloggen eller via min sajt : www.adastramedia.se/kontakt >>

(Under tiden får jag fundera ut någon liten belöning till den som kommer med ett så övertygande förslag att jag tar med det i boken)

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, montage

Kapitel 7 – Att skriva scener

Sorry, inlägget flyttat.

För att inte ha flera versioner av texten på olika ställen är inledningen av Kapitel 7 flyttad till sajten för boken.

Se: www.attskrivafilmmanus.se (Kapitel 7) »

© adastra media

---

Andra bloggar om : film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, att skriva scener