Råkade just se att det just nu annonseras ett begagnat ex av boken på Blocket för 120 kr för den som vill passa på att få boken billigt. I annonsen finns även några andra böcker om TV och TV-journalistik.
Annars kostar boken 225 kr plus frakt på www.attskrivafilmmanus.se
Se Blocket-annonsen (Fast boken har råkat få fel titel där)
Nu är det ju helt oförlåtligt länge sedan det blev något bloggat.
Åtminstone den första tiden av denna bloggpaus, dvs. november och en bit in i december, fanns det giltigt förfall. I praktiken betydde det en liten semester och rejält med manusarbete på kurserna, dvs Manuspiloterna » , en fristående kurs i att skriva Treatment » och Kulturamas filmlinje » där jag började som lärare och handledare i slutet på oktober. Och som inte det var nog blev det ytterligare en del manus och treatment att hantera vid sidan om också.
Men sen, efter det, måste jag erkänna att det bara varit trögt att komma igång igen.
Det som varit kul under den här tiden är det goda mottagande boken har fått ( vilket man kan se i recensionerna på boksajten » ) Efter de tre år det tog att skriva boken känns det väldigt skönt och jag unnar mig att vara riktigt skamlöst glad och nöjd för en gångs skull.
Men nu är tanken i alla fall att jag ska vara på spåret igen med bloggen. Nästa post ska handla om DET VITA BANDET, den lite jobbige regissören Hanekes senaste film. Är den verkligen värd alla priser den fått?
Det tog sin lilla tid, lite drygt tre år närmare bestämt. Men Nu Är Den Här! Det känns inte helt fel om man säger. : )))
Officiellt releasedatum är 14 september men redan nu börjar distributionen till alla som anmält intresse för förhandsköp.
En uppgift just nu är att hitta sajter eller publikationer som kan tänkas recensera boken. Har du tips på lämpliga ställen tar jag tacksamt emot. Skicka ditt tips via boksajtens kontaktsida »
Bästa tipset som leder till en recension belönas med ett gratisex av boken.
Tryckeriet har meddelat att boken kommer att levereras på torsdag eller fredag vecka 35.
Den officiella utgivningen blir omkring två veckor senare men man kan redan nu förbeställa » boken för leverans under vecka 36.
Den som skriver i någon publikation eller på någon sajt med anknytning till ämnet film, dramaturgi, skrivande eller relaterat kan beställa recensionsexemplar av boken här »
Ja, boken alltså.
I går kväll kunde jag nämligen efter det sista varvet med korrigeringar till slut skicka iväg bokfilerna till tryckeriet.
VÄLDIGT SKÖNT!
Det kan säkert roa någon att se högen med utskrifter från den mängd olika versioner av varje kapitel som jag var tvungen att göra för att kontrollera allt. Med en rejäl känsla av befrielse kan jag nu förpassa den till pappersinsamlingen.
Fyra kilo papper blev det, en talande bild av de senaste månadernas slit. Piouh! Nu kan jag äntligen tänka på annat ett tag.
Och så här kommer den att se ut:
 |  |
Stina Jonsson som formgivit har lyckats fantastiskt bra. Jag är väldigt nöjd med hur det blev - Särskilt med tanke på att innehållet bitvis var extremt besvärligt ur layoutsynpunkt.
Första steget sen när den kommer från tryck är att få ut den till alla som förbeställt. Sen ska det också delas ut recensionsexemplar. Jag kan passa på att flagga för att det finns möjligheter att anmäla intresse.
Om du är journalist, skribent eller webbredaktör och vill recensera boken kan du beställa recensionsexemplar på www.attskrivafilmmanus.se/recensioner >
Så har det blivit det dags för en ny lägesrapport om boken.
Just i dagarna sker det slutgiltiga färdigställandet av det original som ska gå till tryck. Mycket småplock blev det med det sista varvet av korrektur och layoutputs. (Tack Stina att du orkar med allt pet!) Tryckeriet har beställt papper och står startklara. När när de väl får originalet ska det inte dröja mer än högst två veckor tills boken levereras.
Den som vill ha förbeställningsrabatten på 20 procent bör anmäla sitt intresse snarast eftersom det erbjudandet snart kommer att försvinna. Anmäler sig gör man här >>
Nästa uppdatering gäller själva boksajten. I maj och början av sommaren skickade jag utskrifter av boken till några olika nyckelpersoner i branschen för att få en rekommendation att trycka på omslaget. Och trots att det var mycket upptagna människor jag vände mig till har det efter hand droppat in en del texter.
De som har tyckt i den här omgången är: Lisa Ohlin (avgående filmkonsulent på SFI), Sören Staermose (producent på Yellow Bird, som producerat Millenium-filmerna), Claes-Göran Lillieborg (ledare för manusutbildningen vid Umeå universitet) och Jimmy Karlsson (manusförfattare regissör och välrenommerad dramaturg).
Deras uttalanden är nu utlagda på boksajten. Se vad de tyckte på den helt pinfärska sidan : Sagt om boken >>
Som trogna läsare kanske märkt ligger bloggandet lite i träda för tillfället. Det beror dels på att planeringen för kursen » har tagit sin tid och dels på att färdigställandet av boken tar all kraft som blir över. ( Sen ska det hinnas med lite semester också.)
På bokfronten sker just nu den definitiva slutputsen av layout och korrektur. Enligt den tidplan vi jobbar efter ska boken vara levererad från trycket och klar för distribution någon gång i mitten av augusti.
Ska också passa på att puffa för möjligheten att förbeställa till rabatterat pris fram till ca två veckor innan utgivningen. Besök www.attskrivafilmmanus.se » och ange din mailadress för att anmäla intresse.
Dags att nämna hur arbetet med boken fortskrider. Just nu pågår det sista rycket med slutredigering av de sista kapitlen. Layouten sker parallellt allt eftersom texten blir färdig. Samtidigt förbereds beställning till tryckeriet med sikte inställt på att boken ska finnas färdig för leverans under senare delen av sommaren.
Bokens officiella hemsida www.attskrivafilmmanus.se är sjösatt sedan en tid tillbaka och börjar hitta sin form. Det har även börjat rulla in förbeställningar från det rabatterbjudande som finns på sajten.
Utöver detta har förhandsexemplar av några kapitel gått ut till olika sakkunniga som ett led i marknadsföringen.
Så det händer en hel del (och det är väl på tiden, om man säger)
Titta gärna in på nya sajten där man bl.a. kan se en innehållsförteckning och även några nya utdrag i PDF-format. ( sidorna där har ännu så länge en tillfälligt utformning som skiljer sig från hur det kommer att se ut i boken)
Arbetet med boken har fortskridit i det tysta och går nu in i slutfasen. Det mesta av layoutarbetet är gjort och utgivningen är planerad att ske under sommaren.
Sajten www.attskrivafilmmanus.se>> som kommer att bli bokens officiella hemsida är nu preliminärt sjösatt. Ännu är allt inte till 100 % klart men man kan i alla fall få ett första intryck av hur det kommer att se ut.
Fram till ca två veckor innan utgivningen kan man föranmäla intresse och då få ett erbjudande om 20 % rabatt. Det gör man genom att lämna sin mailadress. (Samma rabatt gäller givetvis även för alla som anmält intresse här på bloggen tidigare).
Ett längre avsnitt i boken handlar om att dialog är så mycket mer än bara ett utbyte av ord. Kommunikationen mellan människor sker på många olika kanaler samtidigt. Vi “talar” också med vårt kroppsspråk, våra tonfall, med pauser och tystnader och blickar mm. I den skrivna dialogen ska alla dessa uttryck samverka.
Det suggestiva klippet nedan är tänkt att visa hur oerhört få ord som egentligen behövs för att karaktärisera stämningen i en kärleksrelation. Se hur skickligt situationen är byggd för att peka fram emot den korta men tungt undertextladdade slutrepliken.
Från UNDER SUSPICION >>
I samband med den slutputs som nu sker har jag nu lagt ut uppdateringar av smakproven från kapitel 5, PREMISS OCH TEMA och kapitel 7, ATT SKRIVA SCENER.
I kapitlet om premiss är det inte så stora förändringar utan mer justeringar av dispositionen. Kapitlet om scener däremot har fått en helt ny inledning.
Se de nya versionerna :
Kapitel 5 – PREMISS OCH TEMA >>
Kapitel 7 – ATT SKRIVA SCENER >>
Nästa större punkt på bloggprogrammet är en sammanfattning av seminariet med Robert McKee (7-9 november).
Jag har sagt det tidigare och säger det gärna igen; Robert McKee är den som på det mest genomgripande sätt har förstått vad som är viktigt när man bygger en filmberättelse.
Men inte heller McKee är ofelbar. En punkt där han faktist är lite blir vag är när det gäller premissen. Där har Stanely D. Friedman tänkt djupare, vilket jag redogjort för i inlägget Mer om premiss i film - THE MORAL PREMISE >>
Men i stort var seminariet en klar höjdare och McKee levde mycket väl upp till sitt rykte som auktoritär men underhållande och oerhört kunnig föreläsare.
Jag fick med mig mer än 20 sidor anteckningar hem som jag ska dra ut det viktigaste från och lägga ut här så småningom.
Orsaken till att det har blivit liggande är att jag haft en intensiv arbetsperiod med boken. Det känns väldigt skönt att kunna berätta att största delen av boktexten nu är definitivt färdig.
Vid tillf'älle kommer jag även att lägga upp uppdaterade versioner av några av de utlagda avsnitten ur boken.
Nu känns det definitivt som dags för en liten lägesrapport om bokskrivandet.
Det var ett tag sen nu och det har hänt en hel del sen sist.
Dels har jag fått större delen av boken läst av en sakkunnig person som gett en del viktiga och värdefulla synpunkter. Men det fördröjde processen på ett lite olyckligt sätt genom att det är en mycket upptagen herre och det tog lång tid att få respons. Efter det blev jag alltså tvungen att ta ytterligare ett sista (?!) varv med justeringar.
Sen är också andra delar av förberedelserna för tryck igång på allvar nu. Jag har dels anlitat en korrekturläsare och dels en person för att göra layout.
Det som sker nu är att vi arbetar oss fram kapitel för kapitel med korrektur och layout parallellt. Det känns väldigt skönt. För de kapitel som går till layouten är av nödtvång de definitiva slutversionerna. Som trogna läsare kanske har förstått har jag en perfektionistisk ådra som har gjort det lite trögt att komma till avslut.
Jag ska inte säga något om när det blir klart för det brukar i alla fall inte stämma. Men just nu är jag i alla fall inne i en koncentrerad skrivperiod igen och hoppas få det mesta färdigt.
Möjligen lägger jag inom kort ut något ytterligare avsnitt som smakprov för att kompensera för att det har tagit så lång tid.
Ska också passa på att puffa för möjligheten att ange mailadress ovan för att få utskick när boken är klar. Kan nämna att de som på det sättet har föranmält intresse kommer att få ett erbjudande om rabatt på priset.
Senaste bearbetningsinsatsen har gällt kapitlet att skriva scener >>. Texten har kompletterats, dels med nya avsnitt och dels med några förtydliganden och fler exempel.
Kapitlet om scener är förstås en av de viktigaste delarna av boken Det är ju där, när man sitter med de enskilda scenerna, som alla storslagna idéer ska förverkligas och få konkret form. Och det finns en del att tänka på.
Ett av de längsta avsnitten i kapitlet visar de olika funktioner en scen kan ha. En av underrubrikerna där är att bygga upp spänning.
Här följer ett udrag ur det avsnittet, som smakprov:
En del av den speciella tjuskraften i film är att det kan vara så olidligt spännande. Oavsett vilken genre man skriver är spänning ett av grundelementen när man bygger sin berättelse. När det är spännande är framåtrörelsen som allra starkast. Spänning uppstår alla gånger du sätter upp hinder för dina rollfigurer, eller utsätter dem för frestelser, möjligheter, konflikter och hot. Frågan "Hur ska det gå?" är det dramatiska berättandets innersta nerv.
Tänk bara hur hemskt det är när Francesca har satt upp sin lapp på Rosemanbron i exemplet tidigare. Efter att vi har sett en hel serie bilder av hur hon blir allt mer drabbad av sin förälskelse kommer Robert morgonen efter till bron för att fotografera. Men det första tokstollen gör är att riva bort och knöla ihop lappen för den stör motivet i sökaren. Hur mycket kommer inte Francesca att vänta och våndas om han inte kommer? Hur ska det gå?
Hitchcock, en av de stora mästarna på just spänning pekade i ett känt exempel på hur det fungerar. Om två personer sitter vid ett bord och en bomb plötsligt smäller av är det inte ett dugg spännande. Om de däremot helt ovetande sitter och pratar men vi i publiken vet att det under bordet finns en tidsinställd bomb som kan explodera när som helst, får vi nästan svårt att sitta still.
När man väl har en spännande situation har man möjlighet att ytterligare öka spänningen genom att dra ut på händelseförloppet. Man lägger då in olika turer som först inger publiken hopp och sedan raserar det igen.
I kapitlet om dramaturgi såg vi ett typexempel, sekvensen med Nedry och den spottande ödlan från JURASSIC PARK >> där metoden används med stor entusiasm. För den som vill se hur man gör bjuder den filmen på ovanligt många exempel.
Ett sådant är när elsystemet kommer igång igen i filmens andra halva [01.28.00]. Sekvensen är nära 14 minuter lång och innehåller tre parallellklippta handlingslinjer.
I en av dem är vi med Grant och barnen. De har sovit en natt ute i parken och ska nu ta sig tillbaka till parkens ledningscentral där de andra befinner sig. Ett annat förlopp visar hur Sattler tillsammans med parkens personal kämpar för att få igång strömmen igen. Dessa båda sekvenser löper samman när Tim måste klättra över ett elstängsel vid exakt samma tidpunkt som Sattler håller på att starta el-aggregatet.
Den nagelbitarfråga som här laddas till bristningsgränsen är huruvida lille Tim ska hinna över det höga stängslet eller om han ska få Sattlers nystartade högspänning genom kroppen. Där kan man som tydligast se hur filmskaparna lägger in olika hinder för att fördröja upplösningen och att hålla spänningen vid liv.
I en tredje linje ser vi parkens viltvårdare, Muldoon, jaga en velociraptor. Hela sekvensen är f.ö. en riktig rysare för alla handlingslinjerna innehåller sina egna dramatiska överraskningar. Det är helt enkelt beundransvärt hur man lyckats få in så många starka vändningar på så kort tid.
Av exemplet ovan kan man förledas tro att tekniken att tänja ut ett förlopp för att öka spänningen främst hör hemma i de filmgenrer som bygger sina spänningsmoment mer handgripligt, dvs. skräck, thriller, action och äventyr. Men det är fel.
Tänk bara på i klimaxscenen i BROARNA I MADISON COUNTY >> vid trafikljuset när Francesca sitter i bilen med handen på dörrhandtaget [01.49.00]. Hennes älskade Robert sitter i bilen framför. Det är rött. Sekunderna tickar. Ljuset slår om till grönt. Men han åker inte. Tick tack. Vi sitter andlösa och väntar på Francescas beslut.
Det kan löna sig att gå igenom sitt manuskript med ett särskilt öga för när rollfigurerna ska fatta viktiga beslut och fråga sig om det på ett naturligt sätt går att lägga in komplikationer som fördröjer avgörandet. Här kommer jag att tänka på en scen som etsat sig fast i minnet just för sin extremt starka laddning. Filmen heter MEDAN VI FALLER >> Det är en mycket mörk historia som utspelas i efterdyningarna av de våldsamma förortskravaller som uppstod vid mitten av 80-talet.
Vi följer ett gäng invandrarkillar i en utsatt förort i Paris och har fattat sympati för dem trots deras kriminella och brutala livsstil. Deras hållning blir en logisk konsekvens av det rasistiska polisförtryck de utsätts för och känslan av att ändå inte ha nån chans i det franska samhället. Mitt i allt elände är de också bara vilsna tonårsgrabbar som försöker ha lite kul.
En dag är gänget inne i Paris centrum och blir attackerade av några skinnskallar [01.28.00]. En av grabbarna, Vinz (Vincent Cassel), har tidigare kommit över en pistol. Nu är han helt galen av raseri och står med pistolen riktad mot en av skinnskallarna som ligger på marken. Ska Vinz verkligen skjuta? Hans ena kamrat eldar på och hetsar. "Tänk på all skit vi har tagit hela dan". Vinz trycker pistolen mot pannan på skräckslagne skinnskallen. Men han tvekar. Kamraten sträcker fram handen och spänner hanen. "SKJUT!"
Den avgörande sekvensen är en minut lång och sekunderna blir evighetslånga medan man bara hoppas hoppas hoppas att grabben inte ska trycka av och förstöra sitt liv för alltid.
...
Avsnittet fortsätter med ytterligare resonemang om hur man kan arbeta med att skapa spänning
Det är bara att inse. Som alla trogna läsare har märkt vid det här laget är jag ingen äkta bloggare, alltså urtypen, en besatt fantast som spottar ur sig inlägg stup i kvarten och har åsikter om allt som rör sig. Här publiceras inläggen klart mer sporadiskt
Den här gången handlar det om att skriva en manusbok.
: )
Punkt 1. Det tar en jäkla tid.
Punkt 2. Särskilt slutfasen, när allt ska sitta perfekt på plats, är förbaskat pillig.
Det har ju blivit så med skrivandet att det fungerar bäst när jag kan arbeta koncentrerat en längre tid, några veckor minst, och inte har några andra åtaganden som bryter koncentrationen. Problemet är att det inte är helt enkelt att frigöra tid på det sättet. Men nu har jag i alla fall haft möjlighet att sitta med boken ett tag igen.
Det är alltså den slutliga genomgången nu, där jag flyttar omkring saker som hamnat i fel avsnitt, vässar resonemang som kan göras tydligare, hittar konstiga formuleringar och kompletterar med fler exenpel. Typ.
Då kan det se ut så här nedanför skrivbordet :
Högen består av de senaste dagarnas utskrifter från det senaste kapitlet i genomgången. Det går åt en del papper. Det är alltså skrivet på båda sidor eftersom mitt A4-förråd har börjat sina.
Nå. Skrivandet går i alla framåt och det känns väldigt skönt varje gång jag kan lägga slutversionen av ett nytt kapitel till handlingarna.
Vid tillfälle kommer jag att också att sätta mig och göra uppdateringar av de kapitelutdrag jag har lagt ut tidigare eftersom de inte längre är helt aktuella.
Och till slut ska jag meddela att det snart kommer ett bonusavsnitt för att kompensera mina slarviga bloggvanor. Det blir något nytt ur kapitlet 7, om att skriva scener.
Kanske en del av det avsnitt som behandlar metoder för att skapa spänning ... Mmmm ... Det kan nog passa bra.
Tills dess kan kan man roa sig med en liten minikurs på sajten wildsound-filmmaking-feedback-events.com : HOW TO WRITE A SCREENPLAY >
Det var allt för idag. Tack och hej.
Utdrag ur kapitel 6, att skapa rollfigurer [ uppdaterad 09-03-12 ]
En film som är alldeles särskilt tacksam att studera utifrån hur publiken påverkas av rollfigurernas moral är DE ANDRAS LIV >>
. Alla viktiga personer där har en tydlig egen linje i hur de förhåller sig till den korrumperade statsapparaten. Hos några av dem sker också avgörande förändringar under filmens gång.Huvudperson är Stasi-tjänstemannen Gerd Wiesler (Ulrich Mühe). Filmen inleds med att en fånge leds in till Wieslers kontor för ett förhör. Första intrycket av Wiesler får vi när han med iskall effektivitet pressar den stackars dissidenten att erkänna. Korsklippt med detta får vi följa en lektion där Wiesler spelar upp delar av det bandade förhöret för en klass blivande stasifunktionärer. När en av studenterna dristar sig att fråga om inte förhörsmetoderna är omänskliga gör Wiesler diskret ett kryss i elevlistan. Här slipper ingen undan. Wiesler till och med samlar in handsvetten på sina förhörspersoner för att vässa sin förmåga att skilja sanning från lögn. Wiesler är som en högpresterande maskin i statens tjänst.
Nästa person som presenteras är Wieslers chef Grubitz (Ulrich Tukur). Det är inte heller någon man vill bli kompis med i första taget. För Grubitz är en rövslickare av värsta sort vilket framkommer i sekvensen efter lektionen då Grubitz kommenderat Wiesler att följa med på ett teaterbesök.
Den pjäs de ser är skriven av Georg Dreyman (Sebastian Koch), som presenteras som en av Östtyskland mest ansedda dramatiker. Förutsättningen för Dreymans framgång är att han hittills har betraktats som politiskt tillförlitlig av det kommunistiska kontrollsystemet.
Efter pjäsen ifrågasätter Wiesler Dreymans renlärighet och menar att han borde kontrolleras. Grubitz försvarar Dreyman. Han skrattar och menar att Wiesler har blivit yrkesskadad och är paranoid. Men strax efter ser vi Grubitz i samtal med dramats verkliga ärkeskurk, säkerhetsminister Bruno Hempf (Thomas Thieme). När Hempf försåtligt frågar Grubitz vad han anser om Dreyman, vänder Grubitz raskt på kappan och säger försiktigt att Dreyman kanske inte är så oförvitlig när allt kommer omkring.
Sekvensen från teatern ger oss så en första bild av Grubitz som en lismare, beredd att göra vad som helst för att vinna fördelar. Det är Grubitz mest grundläggande karaktärsdrag och präglar också allt han tar sig för i resten av filmen.
Minister Hempf representerar en ondska av betydligt grövre art. Sekvensen från teatern slutar med att Hempf beordrar avlyssning av Dreyman. Men här är det inte politiska bevekelsegrunder som driver honom utan hänsynslöst egenintresse. Hempf är tänd på Dreymans fru, skådespelerskan Christa-Maria Sieland (Martina Gedeck). Hempf hoppas att den beställda övervakningen ska ge något som kan hjälpa honom manövrera bort Dreyman så att han själv kan sätta klorna i den vackra Christa-Maria.
Än så länge är det alltså ganska tunnsått med publiksympatierna.
Författaren Dreyman är den första vettiga människan som dyker upp. I början av filmen ligger Dreyman lågt med att kritisera det politiska systemet. Men allt eftersom handlingen fortskrider förändras hans hållning. Dreymans stora vändpunkt blir när han skriver en kritisk artikel som smugglas ut till väst och väcker stor uppståndelse.
Allteftersom fler rollfigurer presenteras tillkommer nya vinklingar. Dreymans fru, Christa-Maria säljer sig till makten för att inte riskera sitt älskade arbete. Deras vän Paul Hauser är den som mest oförsonligt vägrar foga sig i förtrycket medan Dreymans forne arbetskamrat, regissören Albert Jaerska, drivs att ta livet av sig efter att i flera år ha varit drabbad av yrkesförbud på grund av sin frispråkighet.
Det är också moral som står i centrum för huvudpersonen Wiesler, som åtar sig uppdraget att avlyssna Dreyman i den buggade lägenheten. Wiesler är en av de "onda". Men han har ett annat viktigt karaktärsdrag. Medan Hempf och Grubitz enbart är korrumperade, drivs Wiesler av sin tro på det politiska systemet. Han ser sina hårda metoder som nödvändiga för att kunna göra ett bra jobb. Det finns en ärlig strävan hos Wiesler och han är kritisk till det maktmissbruk hans chefer ägnar sig åt.
Den här mer positiva sidan hos Wiesler kommer fram i en längre sekvens där han och Grubitz äter lunch i personalmatsalen [00.34.30]. Den första indikationen får vi då Wiesler sätter sig vid ett bord bland fotfolket. När Grubitz vill att de istället ska sitta i avdelningen för högre tjänstemän svarar Wiesler: "Någonstans måste socialismen ändå börja".
Strax därpå berättar Grubitz anledningen till att Hempf beställt övervakningen, att de "hjälper en medlem i centralkommittén att bli av med en rival" och påpekar att det är viktigt för deras karriärer att de lyckas sätta dit Dreyman. Wiesler frågar om det verkligen var därför de tog värvning i Stasi och påminner om den ed de svurit att vara "Partiets sköld och svärd". Grubitz slår bort invändningen och Wiesler tar inte strid. Men vi åskådare har sett Wieslers ifrågasättande och fått en mer nyanserad bild av hans personlighet.
Därnäst följer en kraftfull scen där fokus ligger på Grubitz. Och det Grubitz gör nu får honom att falla som ett betongblock i våra ögon.
Lite längre bort vid samma bord sitter några lägre stasifunktionärer. En av dem börjar berätta en vits om statschefen Honecker. När han av sina kamrater görs uppmärksam på Wiesler och Grubitz som sitter och lyssnar blir den stackars mannen helt förskräckt och ber stammande om ursäkt. Grubitz säger att det inte gör någonting, att man visst får skoja om partiordföranden. Grubitz uppmanar roat mannen att fortsätta berätta.
Men det är ett elakt spel han bedriver. När mannen berättat sin vits skrattar Grubitz först. Men han avbryter sig och frågar plötsligt med hård röst efter mannens namn, tjänstegrad och vilken avdelning han arbetar på. Den stackars skämtaren bleknar och ser avgrunden öppna sig under fötterna när Grubitz fortsätter. "Ni förstår säkert hur mycket det här har skadat er karriär". Alldeles tillintetgjord försöker han be om ursäkt men Grubitz säger kallt att han kommer att bli anmäld för att ha hånat partiet. Grubitz tittar på Wiesler som inte röjer en min. Sedan börjar Grubitz gapskratta. "Det var ju bara ett skämt" säger han och skrattar högt åt den chockade mannens uppsyn.
Grubitz är mycket nöjd med sitt sadistiska "skämt" och avslutar med att skrattande dra en egen vits om Honecker. Wiesler däremot skrattar inte utan ger bara sin chef en outgrundlig blick.
Grubitz har här gjort det värsta tänkbara. Han har utan minsta provokation, bara för sitt höga nöjes skull, plågat en stackars chanslös underordnad. Jag vill påstå att en rollfigur som visar ren och skir elakhet av den kalibern är räddningslöst förlorad när det gäller publikens sympati.
Men vi ska tillbaka till Wiesler. Även om han känner viss tveksamhet till sitt uppdrag, sitter han plikttroget timme efter timme på Dreymans vind och registrerar allt som sker i lägenheten. Men han blir allt mer illa berörd. Precis som vi i publiken, ser Wiesler att de personer han övervakar är "goda" människor. Till skillnad mot Wieslers överordnade, kämpar Dreyman och hans konstnärsvänner för något de ärligt tror på.
När Wiesler så småningom istället börjar hjälpa Dreyman och Christa-Maria, blir han snart indragen i ett händelseförlopp där han själv tvingas ta allt större personliga risker. För att göra "det rätta" sätter han till slut hela sin tillvaro på spel. Vid det laget har vi för länge sedan förlåtit honom hans tidigare övergrepp. Wieslers modiga räddningsinsatser har istället förvandlat honom till en hjälte.
Scenerna som beskrivits ovan har gett oss klara indikationer om vilka av rollfigurerna som är hedervärda och vilka som är korrumperade. Det finns ingen tvekan om vilka vi håller på. Här ser man oerhört tydligt hur gestaltningen av rollfigurernas personliga moral blir avgörande för var publikens sympatier hamnar.
…
Avsnittet ingår i kapitel 6 Att skapa rollfigurer >>
Scenerna från matsalen kan man se på U-tube via tidigare inlägg HÄR >>
Mer läsning på bloggen: Om IDENTIFIKATION >>
