Åh! Det är härligt att se en riktigt bra film. TVIVEL >> är definitivt en sån.
Det mesta som Meryl Streep är med i brukar vara bra, vilket även gäller den evige antihjälten Philip Seymour Hoffman. De förnekar sig inte den här gången heller.
Vi befinner oss i en katolsk skola vid mitten av sextiotalet, en tid av förändring. De nya vindarna blåser in oro i kyrksalarna där rektorn, den sammanbitna syster Aloysius (Streep) börjar misstänka en av prästerna, fader Flynn (Hoffman) för otillbörligheter med en ung elev.
Men vem är egentligen skyldig till vad?
Flynn förnekar allt och menar att anklagelserna mer handlar om hur hans frimodiga syn på kyrkans roll hotar det skräckvälde Aloysius etablerat. Hur ska den kristna kärleken egentligen komma till uttryck? Fader Flynn och syster Aloysius har diametralt motsatt uppfattning.
Men det är inte alltid självklart vad som är det rätta när moraliska principer krockar med en sammansatt verklighet. Sanningen kan se olika ut beroende på från vilket håll man betraktar.
Det finns all anledning att känna tvivel. Det gör också de inblandade. Enbart syster Aloysius vet precis vad som behöver göras. Filmens dramatiska nerv spinns med säker hand kring frågan om huruvida hon har rätt eller ej.
Tvivel är en ovanligt bra film som på djupet utforskar hur komplicerat det kan vara att vara människa och att sträva efter det sanna och det rätta.
Betyget blir en stark 4!
Se även utdrag ur boken (kapitel 6, om rollfigurer) :
Den personliga moralens betydelse >>
Vad tycker andra :
DN (3) >> SVD (4) >> AB (4) >> EXPR (4) >>
4 kommentarer :
Ja! Ja, ja, ja. Vilken underbar film det är. Den är helt fantastisk. Vilka skådespelare. Jag njöt hela tiden, SÅ bra!! Bara därför måste jag nu sitta uppe och kolla oscarsgalan för Meryl och Amy bara MÅSTE få pris för insatserna i den här filmen.
: )
Från SOFIES VAL till ADAPTATION, från DJÄVULEN BÄR PRADA till TIMMARNA, från MAMMA MIA till BROARNA I MADISON COUNTY ...
Meryl är bara bäst - Alla kategorier. Det finns ingen som kommer i närheten.
Håller helt med!
http://www.rolfner.se/inlagg.htm
Ang filmen The Doubt. Jag är alldeles omskakad av denna film. Vilka repliker. På något sätt tycker jag den färgade mamman var bäst när hon tyckte att prästens medmänsklighet var absolut viktigast oavsett prästens läggning. Jag är ändå övertygad om att han inte på något sätt utnyttjade sin roll gentemot pojken. Meryl Street är fantastisk, jag glömde att hon spelade en roll, bara hatade henne. Jag tyckte om slutet, i sin förtvivlan fick hon ta emot medmänsklighet - det som hon själv inte på något sätt hade visat. Filmen kan sammanfattas med ett enda ord - INTOLERANS. Det kommer att dröja länge innan jag glömmer den. Satt som naglad vid varje replik. Helt LYSANDE, kan ändå fullkomligt förstå att vissa tycker den är långtråkig. Den kräver mycket av sin åskådare...
Skicka en kommentar