När jag går till biografen för att se en Haneke-film är det inte utan farhågor – Den gode Haneke kan verkligen plåga sin publik när han är på det humöret ( Funny Games » ) och även vara lite tråkig emellanåt (Dolt Hot » ). Det enda man vet med säkerhet är att det inte blir en massa insmickrande feelgood i onödan.
Men Michael Hanekes senaste visade sig vara riktigt njutbar – ett litet mästerverk faktiskt.
DET VITA BANDET » är en oerhört suggestivt berättad liten historia. Vi får i svartvita bilder följa några familjer i en nordtysk landsortshåla där en obegriplig terror långsamt breder ut sig och förgiftar tillvaron. Detta är en berättelse med barnen i fokus. Barnen som offer för en oförstående föräldrageneration som fått för sig att kärlek kan pryglas in i ett skälvande barnhjärta. Med stor psykologisk precision visar Haneke hur smärtpunkter skapas.
Med en känslokall präst och en mäktig brukspatron i centrum av dramat och det enkla bondesamhället som fond är det lätt att dra paralleller till Den Goda Viljan » och även Pelle Erövraren »
Och med sitt starka driv i berättandet är DET VITA BANDET nästan en normal film, bara ett par snäpp mörkare och definitivt mer gåtfull. Haneke räknar med att vi kan tänka själva. Och med tanke på hans filmografi i övrigt är det uppenbarligen just precis det han är ute efter.
Betyget blir 4,5 (av fem möjliga)
Lästips :
Den som fascineras av Michael Haneke » och vill veta mer kan skaffa senaste numret (4/2009) av FilmCentrums förträffliga tidskrift Film & TV » där det finns en lång intervju med den österrikiske ångestregissören.
Samlade recensioner av DET VITA BANDET på www.kritiker.se »
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar