Ett av mina åtaganden är att vara handledare i manus på Kulturamas filmlinje ». Där har vi precis sjösatt vårterminens projekt, en kortfilm på upp till ca 10 minuter. Med anledning av det skulle man kunna fundera på varför ovanstående YouTube-klipp på 8 ½ minut har lockat till snart 50 miljoner visningar.
Jag har haft ett inlägg om filmen tidigare men den tål definitivt att visas igen. Den oerhörda dragningskraften i dessa scener säger förstås något mycket universellt om vad en berättelse ska ha för att fascinera oss människor. Se och begrunda.
Se även
Att skapa spänning (utdrag ur kapitel 7) »
HUR SKA DET GÅ? (inledningen av kapitel 2 i boken) »
© adastra media
2 kommentarer :
Hej Fredrik.
Jag har en fundering! När man skriver ett långfilmsmanus ska man verkligen ge karaktärerna så mycket adjektiv som möjligt, även om det inte påverkar storyn? Exempelvis om man skriver någon är fet, men i själva filmen används inte hans kroppshydda till något. Bara för att man själv ser det framför sig, så blir det, tycker jag vilseledande information.
Mvh metrobloggen.se/Wannabefree
Hej Anonym.
Du har helt rätt i att man i sitt manus ska försöka hålla sig till det som har betydelse för berättelsen. Många manus saknar tyvärr detta fokus.
Att beskrivningen av karaktärer skulle göras med "så mycket adjektiv som möjligt" låter heltokigt. Vem har sagt att man ska göra så?
Men samtidigt är det viktigt att de olika rollfigurerna har personlig färg och känns som individer.
Att vara tjock är ju en sak som definitivt kan sätta prägel på personligheten. Så just en sådan egenskap skulle jag nog inte stryka, även om den inte kommer till direkt användning i handlingen.
/fredrik
Skicka en kommentar