Manuskurser


REGISTRERA MAILADRESS FÖR UTSKICK


lördag, september 15, 2007

En sjuk liten monolog och ett skräckexempel

DET TAR SIN TID

Det tar sin lilla tid att bli klar. Nu har det varit andra saker ett tag men kapitlet om dialog börjar äntligen närma sig slutet.

Senast har jag skrivit om varför man måste vara försiktig med monologer i filmdialogen. Det kan verkligen bli helt fel, särskilt om det är långa partier. Nu har flera av de exempel jag gett här (KRAMER MOT KRAMER och ERIN BROCKOVICH) varit mer eller mindre monologer och de har fungerat bra. Ett vanligt problem annars med monologer i film är att rollfigurerna inte har en övertygande drivkraft. För att det ska fungera behöver de helt enkelt ha en anledning att säga sina repliker i just den situationen.

På mina kurser bukar jag visa en litet avsnitt från en kortfilm som skräckexempel på hur det kan bli om man vill informera publiken men försöker fuska i gestaltningen.

Se klippet på youtube
SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>






För några år sen experimenterade jag en del med syntetisk röst som radioteater Det var verkligen en mycket speciell form av regi att få rösten att låta så naturlig som möjligt och få fram känslouttryck. Det var bara på kul men det kan ju passa i sammanhanget att lägga ut ett liten monolog där jag till och med fick min stackars syntetiska huvudperson att framföra en egenkomponerad jojk.

PYRAMIDERNA (9 minuter)
En sjuk liten monolog för syntetisk röst.


Greger ska berätta om sig själv. Han har en fru, gillar att spela pingis och att titta på vetenskapsprogram. Men hur går det egentligen till när Greger bänkat sig framför teven för att mysa och titta på sina vetenskapsprogram?
© adastra media

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2 kommentarer :

Monica sa...

Det var sannerligen ett utmärkt exempel. På hur man inte ska göra... Påminner om Glamour faktiskt! :-)

fredrik lindqvist, adastra media sa...

hehe, ja visst är det en liten pärla.