måndag, december 29, 2008

Svenska filmbranschen med danska ögon

"Svensk film mår tyvärr inte bra, och det vet alla. Branschen lider av en cancer som kallas rädsla och som sprider sig överallt. De är rädda för att filmerna inte ska bli blockbusterhittar. Rädda för att inte tjäna tillräckligt med pengar. Rädda för att väcka motstridiga känslor".
Så säger danske regissören Simon Staho >> i en intervju i DN idag.
Det är han knappast ensam om att tycka. Men inte särskilt många vågar säga något. Vem vill stöta sig med dem som bestämmer och riskera att det blir ännu svårare att få igenom sina projekt?
Stahos ärende är framför allt att hävda regissörens roll som okränkbar upphovsman där han menar att den svenska branschen helst vill ha lydiga tjänare.

Läs hela artikeln på dn.se : Svensk film livrädd >>

Han rör vid något där, Staho även om rädsla för starka regissörer bara är en aspekt av problemet. Rädsla förlamar. Och den svenska filmbranschen hyser många rädslor:  Rädslan att inte nå tillräckligt stor publik, rädsla att vara obekväm, rädslan att inte vara politiskt korrekt, rädslan att stå för en egen linje utan att snegla på vad andra ska tycka.

En producent jag var i kontakt med kallade filmhuset “Skräckens Hus”. En bransch präglad av rädsla kan knappast vara den bästa grogrunden för konstnärligt skapande.

© adastra media

Andra bloggar om : , ,

4 kommentarer :

Anonym sa...

jag förstår inte problemet; den som vill berätta med film har bara att sätta igång. "Hata Göteborg", Farväl Falkenberg" kostar nästan ingenting. Skit i producenterna och gör film om du tror att du kan och vill!

Anonym sa...

Helt rätt. Filmmediet har aldrig varit mer lättillgängligt. Manus kostar inget att skriva, även etablerade skådisar är beredda att jobba för andel, utrustningen kostar mindre än en Mallorcaresa och har du fått fram en bra film är distributörerna bara glada att satsa på kopior och distribution! Dessutom är det gratis att lämna filmen till Pirate Bay!
Sluta tigga om pengar, filma istället!

fredrik lindqvist, adastra media sa...

Det framgår inte om ni som kommenterat själva är filmare. Det verkar inte så. Riktigt så enkelt som ni beskriver det hela är det tyvärr inte.

Missförstå inte. Jag har mycket stor respekt för de eldsjälar som klarar av göra film på det sätt ni beskriver. Och den som lyckas göra en bra film under sådana villkor är värd en bragdmedalj.

Jag själv fungerar inte så. Först och främst är jag inte regissör. Jag skriver manus och har inga som helst planer på att regissera själv. Tyvärr är jag inte heller i den positionen att det står en drös regissörer i kö utanför dörren och vill filma det jag skriver.

Att skriva kostar förvisso inga pengar. Men för att få fram ett bra manus med allt vad det innebär krävs en avsevärd arbetsinsats och en stor portion personligt engagemang.

Jag kan lägga ner två eller tre månaders arbete på att skriva ett manus på spekulation men då ska det banne mig finnas någon form av utsikt för att det ska kunna bli film. Och där menar jag att den rädsla som finns i branschen är ett hinder.

Den stämning som råder idag, tack vare dels Svensk Filmindustris dominans och dels Filminstitutets nya stödsystem, uppmuntrar inte den sortens kreativitet.

rolfner sa...

Anonyma: Ja, visst kan man skita i allt och bara göra sin film. Klart man kan göra det. Man kan dra ihop stålar, man kan se till att alla jobbar gratis. Manus kostar ingenting. Alla manusförfattare jobbar gratis - de sitter gärna och skriver i ett par år utan betalning för att sen när det blir film - lägga sig och dö...

Allt är gratis och allt är jättekul. Det enda är att den där löjliga manusförfattaren faktiskt har något att berätta. DET var nytt va - anonymisar?