Manuskurser


REGISTRERA MAILADRESS FÖR UTSKICK


lördag, maj 05, 2007

Recension : Manusseminarium med Mogens Rukov 4/5 i Malmö

EGENSINNIG DOGMADOKTOR INTAR PODIET

Ojojoj. Detta var verkligen något Helt Annat. Mogens Rukov är en personlighet av det mer kraftfulla slaget. Det är inte många förläsare som skulle komma undan med att sitta och röka på svensk mark utan minsta knyst av invändning från publiken. Men den sextioårige Rukov är som en godartad tomte direkt urstigen ur en aningen obskyr sagoberättelse. Man kan inte annat än älska honom.

Och vad hade han då att säga? Rukovs ganska fritt blommande framställning är inte helt enkel att sammanfatta men det fanns några huvudteser i grunden.

Första budet är att inte vara genialisk. Den som försöker skriva bättre än sin faktiska förmåga måste misslyckas. Och man ska inte låta sig slås ner av att det första utkastet inte är perfekt. Att skriva ett bra manus är en process som tar tid men det ska inte ta för lång tid. Mogens Rukov åskådliggör genom att stega upp en tidsaxel för arbetet på golvet. Tre månader är lagom. Och man ska inte börja skriva förrän man känner sig övertygad om att kunna få fram en första version på den tiden.

Som förberedelse har man då börjat med en synopsis som i nästa steg utvecklats till en step-outline, d.v.s. hela berättelsen sammanfattad med varje viktig händelse kort beskriven på en rad. Därifrån går man vidare till att skriva de enskilda scenerna. Treatment gillar han däremot inte. Det ska man hoppa över helt. Att skicka ett treatment är ett effektivt sätt att döda läsarens förväntningar på det manuskript som ska följa sen. För disciplinens skull är det bra att ha som mål att inte skriva mer än tre versioner. Då skärper man sig och skjuter inte i onödan problemen framför sig.

Nästa punkt är det han kallar Den Naturliga Historien. Tanken är att publiken ska kunna känna igen sig i en berättelse genom att den knyter an till deras egna erfarenheter. Han tar FESTEN som exempel. Den naturliga historien i Festen är inte det incestdrama som rullas upp. Det vi ska kunna känna igen oss i är just själva festen. Ramen för berättelsen är att följa en grupp människor på en fest, från att de ankommer till den avslutande lunchen nästa dag. Alla har varit på en fest och kan relatera till de vardagliga saker som sker, man kommer fram, hälsar på folk, lyssnar till eller håller själv tal, äter, pratar med folk och kanske flirtar med några eller blir indragen i en diskussion eller ett bråk. Vi kan tolka rollfigurernas agerande för vi har upplevt det själva. Vi vet hur det känns.

Motsvarande grundläggande handling i IDIOTERNA är att ett gäng unga människor i ett kollektiv går ut på stan och spelar idioter och sen går tillbaka och har ett möte om vad som hänt, vilket upprepas ett antal gånger med några insprängda intervjuer som ett tredje element. Formen, den yttre handlingen, ramen som berättelsen utspelas i, ska vara enkel att förstå. Det är en fälla att försöka vara originell. Konsten är att berätta en enkel historia på ett alldeles eget sätt.

Just det egna, det som utgår från manusförfattarens personlighet är viktigt. Vi ska skriva bara om det som intresserar oss, det som upptar oss, det vi tycker om. Själv skriver Mogens Rukov om hotellrum, foajéer, trappor, och hissar för han trivs och känner sig hemma. Pliktscener är ett otyg , de är ”kedelige” (trista) och ska väck. De är varken roliga att skriva eller se. Det är lusten som vara drivkkraft.

Rukov fyller på sin kaffekopp, han röker sina cigaretter och hostar då och då så man tror inälvorna ska trilla ut. Han ger sig glatt ut i små utvikningar om erotiska beteenden eller roade jämförelser mellan det svenska och det danska sinnet och måste hela tiden påminna sig själv om att hålla tråden. Helst skulle han utsträcka tiden med några dagar till. Men han hinner prata lite om olika karaktärsfunktioner och om lite utveckling innan tiden börjar ta slut. Då har vi i publiken också erbjudits ett levande exempel på en manuskonsultation. Jag passade själv på att ta chansen och berättade om det projekt jag arbetar med just nu, ”Kvinnan med stort K”, en kärlekskomedi och fick några roliga och väldigt konkreta tips.

Det är svårt att göra Mogens Rukov rättvisa. Han är en i sanning mycket egen figur. En ovanligt levande och prestigelös människa som genom sitt sätt att vara också betonar det mänskliga i berättandet. Det ligger nära till hands att jämföra John Truby från förra helgen som utstrålade ungefär lika mycket personlighet som en hårddisk.

Synd bara att Rukov är dansk. Är det något som det räddhågsna svenska filmklimatet verkligen skulle behöva är det några av hans kaliber.

Mogens Rukov är ledare för manuslinjen på Den Danske Filmskole >> och högt aktad manusförfattare och manusdoktor. Han har medverkat till många av de stora framgångarna inom dansk film som t.ex. FESTEN >>, ARVET >> och IDIOTERNA >> för att nämna de mest kända. Kvällen med Rukov arrangerades av Malmö Manusgrupp >> som också planerar att genomföra fler evenemang framöver. På deras sajt finns även ett referat >> från seminariet skrivet av Malin Garptoft.

Den som klarar av danskan kan lyssna på ett längre samtal med Mogens Rukov från danska radion här >> eller läsa en intervju här >>

© adastra media

3 kommentarer :

Mattias sa...

Tack för sammanfattningar, väldigt intressanta! Rukovs 'naturliga historien', och Trubys tre dialog-nivåer var givande tanke-föda :) (Och intressant blog!)

Vad är Malmö Manusgrupp? sa...

Jätte fin sammanfattning av Mogens föredrag i Malmö.

Mvh

Pedram
"Malmö Manusgrupp"

Isagels Space sa...

Hej Du bör gå in och läsa min Blogg om Mogens Rukov. Du må kanhända bli lite överraskad!?

Jag är alldeles ny bloggare och har ännu inte kunnat pinga, vet ej hur man gör.