Den är så hemsk att man nästan vacklar ut från biografen. Flera fasansfulla våldtäkter, en incestrelation och ett självmord. Hur kan man bara våga göra en sådan film och dessutom få den att inte bara kännas angelägen utan till och med gripande och bra?
I DEN FRIA VILJAN >> (imdb) får vi följa en våldtäktsman, Theo Stoer (Jürgen Vogel), som redan i filmens första minuter brutalt misshandlar och förgriper sig på en okänd kvinnna. Theo blir omedelbart gripen och och dömd till rättspsykiatrisk vård.
Men det är bara en bakgrund. Själva berättelsen börjar nio år senare när Theo släpps ut i samhället igen med ambitionen att försöka skapa sig ett normalt liv. Och det dröjer inte länge förrän han upptäcker att de onda krafter som gjort honom till våldtäktsman fortfarande lever inom honom. Theos starka sexuella drivkraft och katastrofala oförmåga att etablera normala kärleksrelationer ska snart få honom att återigen tappa kontroll.
Vi får följa Theos osminkade balansgång utmed stupets kant fram till det oundvikliga och självklart konsekventa slutet. På vägen möter han den, på sitt håll hjärtlöst utnyttjade och hudlösa, Nettie (Sabine Timeteo) som är 27 år och just har lyckats bryta sig loss från ett incestuöst förhållande till sin pappa.
Relationen som utvecklas mellan dessa två får det att verkligen blöda i hjärtat. Vi kommer så nära och det är ibland så vackert (ja, till och med det) att man bara vill gråta. För det är förstås den relationen som starkast tar fram den mest sårbara sidan av den smärta de båda huvudpersonerna bär på.
Samtidigt är det svårt att slappna av en enda sekund. Hotet om våld och brutalitet finns hela tiden alldeles under ytan och man vet redan på förhand att det kommer att gå åt helvete. Man ska inte ha några illusioner. DEN FRIA VILJAN är en hemskt bra film men också hemsk.
Det är nära till hands att jämföra med Lukas Moodysons ETT HÅL I MITT HJÄRTA >> (imdb) som med liknande oförsonlighet dyker ner i den mänskliga sexualitetens mörka djup. Men där Moodysons film mest verkade som en personlig terapisession, som jag föreställer mig för att utmana myten sig själv som framgångrik filmkonstnär, så är den Den Fria Viljan en berättelse som på ett helt annat sätt vänder sig till publiken. Den griper tag och ruskar om där Ett Hål I Mitt Hjärta mest bara framkallade äckel.
Orsaken är att Matthias Glasner (som både regisserat och tillsammans med huvurollsinnehavaren skrivit manus) mot alla odds och utan att för den skull på minsta sätt vilja försvara eller försköna de ogärningar som skildras, lyckas få oss att se en människa i det monster han har skapat. Matthias Glasner serverar varken lösningar, förklaringar eller fördömanden. Han visar vad den mänskiga existensen är förmögen att göra och låter oss tänka själva. Det är stort och det är mycket modigt!
Mitt betyg blir en fyra av fem möjliga.
Se mer om Matthias Glasners tankar om filmen i den längre intervju med som publicerades i DN igår (dvs lördag 13/10) HÄR >>
Se DN's recension (betyg 3) HÄR >>
Se SVD's recension (betyg 5) HÄR >>
Aftonbladets recensent tyckte inte alls om filmen och undrade vad den ville säga (betyg 2) vilket man kan se HÄR >>
Och sen hittade jag en helt annan intressant sajt som också kommenterar Den Fria Viljan : Psykologer tittar på film
© adastra media
Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, den fria viljan, Matthias Glasner, Ett hål i mitt hjärta
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar