Bättre sent än aldrig. Här kommer ett tips för den som vill veta mer om hur det är att arbeta som manusförfattare.
Men det är alltså redan ikväll.
Från Filmkritikerförbundets hemsida >> :
Nyfiken på manusförfattare? Ett samtal om att skriva för film
Välkommen till en hearing om manusförfattarnas situation i Sverige, arrangerad av Svenska Filmkritikerförbundet.
Mårten Blomkvist och Emma Gray Munthe frågar bland andra Peter Birro, Jane Magnusson, Martina Bigert, Maria Thulin, Anders Weidemann, Mikael Druker, Sara Heldt, Johan Bogaeus, Stefan Ahnhem, Ulf Ryberg och Hans Gunnarson hur
de ser på sig själva som filmskapare.
Tid: 11 december kl 18-20
Plats: Klarabiografen i Kulturhuset, Stockholm.
Hjärtligt välkommen önskar Svenska Filmkritikerförbundet och tipsa gärna intresserade vänner & kollegor!
Facebook-länk till detta evenemang:
http://www.facebook.com/event.php?eid=101162630569
7 kommentarer :
Jag VISSTE väl att jag kände igen dig någonstansifrån, satt och funderade på var jag hade sett dig. Nu vet jag.
Fick du ut något av snacket? Det var så mycket vi inte hann ta upp, men det var också intressant (och lite oväntat) att det blev en sådan diskussion i salongen.
Hej Emma.
Kul att du hittade hit.
Jo, jag tyckte det gav en hel del. Verkligen ett jättebra initiativ! Har tänkt skriva lite mer om mina intryck i ett inlägg vid tillfälle
En sak som jag tyckte kom fram särskilt bra var hur de förändrade reglerna om manusstöd på SFI kan ställa till problem för manusförfattare.
Det exempel vi fick höra är ju helt skandalöst, att manusförfattare får arbeta sex månader utan lön trots att deras producent fått stöd för projektet från Filminstitutet. Hur kan SFI tillåta sådana övergrepp? Vad säger det om värderingen av manusförfattarens insats?
Men det var också många andra bra saker, även om en del av dem som yttrade sig kanske var lite väl uppfyllda av sina egna agendor för att det skulle vara helt allmängiltigt. Men som sagt, jag ska försöka skriva lite mer sen.
Det vore förstås väldigt intressant att veta vad ni hade tänkt ta upp mer men inte hann med.
Jag tror att jag och Mårten kanske var nyfikna på lite olika grejer, men frågor jag gärna hade velat veta mer om är t ex: treaktsstrukturer och McKee-tänk, är det någon svenska manusförfattare är lite rädda för? Hur förhåller de sig till sådant berättande?
När man jobbar med genrefilm, jobbar man med eller mot klichéerna som hör till just den genren?
Mycket svensk film lutar sig tungt på dialogen, hur lätt är det att få igenom ett manus där saker och ting ska berättas i bilder? Är det svårare att övertyga finansiärer och konsulenter om sådana idéer?
Hur mycket tänker man på vad publiken kan tänkas vilja ha när man skriver? Eller för den delen, hur mycket tänker man på vad en viss producent eller kosnulent kan tänkas vara ute efter?
Kan alla producenter och konsulenter läsa manus?
I USA har manusförfattare agenter, ser nio någon sådan utveckling i Sverige? Skulle ni vilja att det var så?
Sen skulle jag vilja veta lite mer om hur ni ser på de manusutbildningar som finns i landet och vad i har för tips till aspirerande unga manusförfattare.
... och mycket, mycket mer. Vad hade du tyckt var roligt/intressant om vi tog upp? Kan vara bra att ha i bakhuvudet till andra sammanhang.
Ja där fanns några spännande frågor till.
Särskilt detta med huruvida branschens beslutsfattare verkligen förstår sig på manus eller inte. Ibland undrar man på vilka grunder besluten fattas. Där hade det varit väldigt intressant att höra mer om olika erfarenheter och intryck.
Och jag hade också gärna velat höra mer om anpassning till vad man tror konsulenter / producenter vill ha. Men det är förstås lite delikat. Jag menar vem vill träda fram som spekulativ i sitt skrivande?
Även detta med agenter är en spännande idé.
Sen menar jag att Mårten var lite väl snabb att lämna frågan om cred för manusförfattare i recensionerna. Hans svar, att det är ett redaktionellt beslut, att det inte finns plats i faktarutan, var lite som en dålig ursäkt. Det intressanta är ju varför man har bestämt att det inte finns plats.
Överhuvudtaget så menar jag att detta med manusets betydelse diskuteras alldeles för lite. Ett exempel : För några år sedan läste jag en statlig utredning inför en förnyelse av filmavtalet. Ordet "manuskript" fanns inte nämnt en enda gång.
Som någon sa, vi har de manus vi förtjänar. Det är verkligen helt otroligt att man kan föra ett resonemang om filmens framtid utan att fråga sig hur man på bästa sätt ska få fram livskraftiga manuskript, utan behandla frågor om hur kompetens inom manusskrivande ska utvecklas och tas till vara.
Det är saker som jag gärna skulle vilja se mer belysta. Manuset är ju grunden till allt.
Jag uppskattade er manuskväll. Er uppriktiga nyfikenhet är definitivt ett steg i rätt riktning.
Sen, om McKee kan jag som en liten anekdot nämna att jag själv för drygt två år sedan tog ett initiativ för få hit honom. Då vände jag mig bl.a. till Dramatikerförbundet för att få moraliskt stöd. Jag ville att de skulle göra ett uttalande, att det vore värdefullt att få hit McKee. Men de ville inte. Som motiv angavs bl.a. att manusförfattare kan känna sig hämmade av att höra föreläsningar om struktur. Det kändes märkligt att styrelsen hade så lite tilltro till sina medlemmars förmåga till självständigt tänkande.
Det låter ju helt galet med McKee!
Jag tar med mig de andra frågorna och tankarna till 2009 års upplaga av Drömfabriken och kollar vad man skulle kunna hitta på.
Om du kommer på något annat du gärna skulle vilja veta/höra mer om, kontakta mig på emma.gray.munthe [ @ ] gmail.com.
Tack för det. Jag ska fundera ...
Oj vad intressant! Ser fram mot ett längre inlägg i ämnet och kring träffen.
Skicka en kommentar