Oj så länge sen jag såg en Så Bra Film! Ett litet mästerverk helt enkelt. Manus, regi, skådespeleri och foto, allt sitter som smäck.
Berättelsen handlar om den unge läkaren Nicholas Garrigan (James McAvoy) som åker till Uganda för att komma hemifrån och uppleva lite äventyr. Nicholas hamnar i Uganda precis när Idi Amin (i Forest Whitakers förnämliga gestalt) tar makten i landet. Genom tillfälligheter dras han in i maktens omedelbara centrum då han blir handplockad att vara Idi Amins personlige läkare, en karriär som överträffar de vildaste drömmar.
Men ganska snart tvingas den naive Nicholas förstås att inse att det i själva verket är den värsta mardröm han håller på att bli mer och mer indragen i. Det blir bara djävligare och djävligare och sen ännu djävligare till man knappt orkar se mer. Och allt som sker är oundvikliga konsekvenser av att Nicholas inte förmår att slå till bromsarna, att han inte vill eller kan se vad som faktiskt håller på att hända runt omkring honom förrän det redan är för sent.
Det är rasande skickligt vävt. Och fruktansvärt effektivt berättat. Och dessutom poetiskt. Filmen får en av de mycket ovanliga femmorna i min utdelning.
Och får inte Forest Whitaker Oscar för den här rollen så kan dom lika gärna packa ihop och lägga ner. Bättre än så här går det helt enkelt inte att spela.
SE TRAILER >>
Sen såg jag häromdagen också THE PRESTIGE (regi :Christopher Nolan som skrivit manus tillsammans med sin bror Jonathan). Men nej, den var det inget särskilt med. Proffsigt gjord i alla avseenden men för mycket grundad på klurig intrig för att verkligen beröra. Det blir inte mer än en tvåa, OK, med ett litet plus då om jag ska vara generös. Då var klurigheterna i Nolans tidigare kultfilm, den baklängesberättade MEMENTO av ett betydligt mer kíttlande slag.
Nästa film på programmet blir PARFYMEN (regi: Tom Tykwer, manus: Andrew Birkin & Bernd Eichinger). Men jag är lite orolig. Tykwer är en personlig favorit efter de högst egensinninga SPRING LOLA SPRING och PRINSESSAN OCH KRIGAREN och jag vill helst slippa se att hans personliga stil gått förlorad i det stora i Hollywoodmaskineriet.
Och manusboken då? Jo, den fortskrider sakta. Jag håller ju på med andra saker också och sen kommer det av naturliga skäl att bli lite mer sällan nu när jag inte längre lägger ut allt jag skriver. Men så småningom ska det komma lite från det följande kapitlet, om att skriva scener.
Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Last King of Scotland, Bra film
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar