Egensinnig får man ju säga att han fortsätter att vara Tom Tykwer. Det är inte många som skulle våga ge sig på en film om ett monster som på löpande band tar kål på unga vackra och mestadels helt oskyldiga flickor.
Filmen ger helt klart perspektiv på det senast utlagda avsnittet ur manusboken där jag framhåller vikten av att publiken ska kunna identifiera sig med och känna sympati med huvudpersonen. Det är ju inte precis det enklaste med en huvudperson som helt saknar förmåga till inlevelse med dem som drabbas i sin besatthet att skapa den ultimata doften.
Jean Baptiste Grenouille (Ben Whishaw) har råkat födas med ett helt övermänskligt luktsinne men det är också det enda han har. Inget annat kan beröra honom än det han upplever med sin känsliga näsa. Jean Baptiste kan själv inte relatera till någon. Han kan varken älska eller bli älskad utan lever som ett Frankensteins Monster vid sidan av och under andra villkor än resten av mänskligheten.
Om det fungerar? Jo, för Tom Tykwer kan reglerna. Helt enligt teorin är det just smärtan av Jean Baptistes ensamhet som till slut gör honom uthärdlig som rollfigur. Vår dom blir också mildare då Jean Baptiste inte heller är grym för grymhetens skull, utan bara besatt av sin livsuppgift.
Tom Tykwer får godkänt. Jag var ju lite orolig men han fortsätter definitivt att gå sin egen väg. Filmen är dessutom otroligt vacker och bildmässig och rymmer trots den makabra handlingen många poetiska stämningar och även en mytologisk dimension. Betyget landar någonstans mellan 3 och 4. Ett litet extra plus blir det för modet att satsa på ett så pass obekvämt projekt.
SE TRAILER >
PARFYMEN - BERÄTTELSEN OM EN MÖRDARE >> (Regi Tom Tykwer med manus av Andrew Birkin, Bernd Eichinger och Tom Tykwer efter en roman av Patrick Süskind)
Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Parfymen - Berättelsen om en mördare
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar