Recension - Underskattad film : Breach

NÄ, JAG FÖRSTÅR INTE !

Gick och såg BREACH >> häromdagen på Astoria, Kungsgatan. Det var ödsligt värre, jag och mitt sällskap och en handfull andra i den jättelika salongen.

Då berättelsen handlar om en ung man med uppdrag under falsk flagg ligger det nära till hands att jämföra med den dubbla dubbelidentitetsstoryn och flerfaldiga oscarsvinnaren THE DEPARTED >>. Och det är här någonstans jag inte begriper. Departed, en rätt trist intrighistoria utan speciellt intressanta karaktärer höjs till skyarna medan den betydligt mer psykologiskt spännande Breach får ljumma recensioner. Är det så enkelt att folk blir bländade av namn som Nicholson och DiCaprio? Att till och med ärrade recensenter tror att filmen måste vara bra när dessa herrar är med och gangsterfilmikonen Scorsese själv står vid rodret? Sorgligt! För Breach är en riktigt bra film.

Det är en ganska enkelt berättad historia hämtad från verkligheten. Året är 2001. En ung ambitiös FBI-anställd, Eric O'Neill (Ryan Phillippe), får i uppdrag att bli assistent åt en äldre agent Robert Hansen (Chris Cooper) som för tillfället arbetar med datasäkerhet. Men O'Neills egentliga uppdrag är att hemligen övervaka Hansen som sägs vara en säkerhetsrisk på grund av sina pornografiska aktiviteter på internet. Men O'Neill är förd bakom ljuset. Det som står på spel visar sig snart vara betydligt större än interneterotik. Även om man redan i anslaget får facit, att den misstänkte Hansen visar sig vara den värsta spionen i USA´s historia, blir det spännande redan från början.

Men till skillnad från The Departed får den här filmen tyngd genom sina karaktärer, framför allt den fårade Robert Hansen, förnämligt spelad av Chris Cooper, som till skillnad mot många andra tycks klara av att hålla sig till bara de riktigt underfundiga och sammansatta rollerna. I det här fallet en barsk, egensinnig och bitter FBI-agent på nedåtgående som samtidigt är djupt troende katolik och ägnar fritiden åt att distribuera videofilmer han spelat in i sängkammaren med sin ovetande hustru.

Ryan Phillippe som Eric O´Neill har inte riktigt lika mycket att göra. Till att börja med har Eric svårt att tro att hans chef verkligen är den skurk han påstås vara. Särskilt när den buttre Hansen börjar tina upp och allt mer börjar behandla honom som en personlig vän.

Eric råddar förstås till det med jämna mellanrum och måste allt eftersom situationen kompliceras bli allt mer kreativ i sina ansträngningar att undgå upptäckt.

Förutom att inte bli avslöjad av den yrkesskadat vaksamme Hansen är Erics största problem annars att klara av relationen med sin flickvän som blir allt mer förtvivlad över Erics allt konstigare beteende och, gud förbjude, vill veta vad han egentligen håller på med.

Breach är inte en av de riktigt riktigt stora filmerna, inte av kalibern som förändrar livet för någon. Men intrigen fungerar ypperligt och man blir snabbt indragen. Utan att ha sett allt på repertoaren tror jag ändå att det är en av de bästa man kan välja just nu.

Det retar mig att den så mycket ytligare The Departed fått så mycket stråkastarljus. Breach är betydligt bättre.

Betyg 4.


SE TRAILER >>


IMBD : BREACH >>. Regi Billy Ray, manus : Adam Mazer &
William Rotko.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Breach