Om akt-strukturen
McKee framhåller att det är ett missförstånd att strukturen med akter innebär att det ska vara tre stora vändpunkter. Det ska vara MINST tre. Lösningen för att få rörelse i andra akten är att ha fler vändpunkter och portionera ut dramatiska vändpunkter i sidohistorier.Enda gången man har anledning att bryta den klassiska dramaturgins konventioner är om något av grundelementen inte fungerar annars för att ge publiken den optimala känslomässiga upplevelsen.
McKee tar exemplet med Spindelkvinnas kyss. Där kommer katalysatorn (inciting incident) först en timme in i filmen. Anledningen är att man skulle få en omedelbar antipati mot huvudpersonen om man redan från början visste att hans uppdrag är att spionera för fängelseledningen.
Sidohistorier
Sidohistorier kan användas till att- antingen motsäga premissens tes eller förstärka den genom att ge aspekter som fördjupar genom variation eller ger andra vinklar.
- ge energi om huvudintrigen är svår att få igång.
- göra huvudintrigen mer komplex
- fördjupa karaktärerna
Dilemma
Rollfigurernas val i ett “event” (se del 2 >> ) ska inte bara handla om att de kan får det bättre eller sämre (se del 4 >> om “the gap”).Det ska helst ingå en komponent av rätt eller orätt. Valsituation ska innehålla ett dilemma, t.ex. att man får betala ett pris för att få det bättre. Ett exempel på dilemma är om en fattig person får möjligheten att stjäla pengar till priset av att riskera sin heder eller att drabbas av dåligt samvete.
McKee tar exempel från Kramer mot Kramer. I slutet av filmen hamnar Ted (Dustin Hoffman) i en valsituation. Han har goda utsikter att besegra sin förra fru Joanna (Meryl Streep) i en rättegång för att vinna vårdnadstvisten. Dilemmat uppstår när Ted blir medveten om att sonen Billy skulle traumatiseras av att tvingas vittna i en sådan rättegång.
…
fortsättning : Del 6 >>
© adastra media
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar