I ett tidigare inlägg ( här >> ) funderade jag på varför filmkritiker ibland tycks drabbas av en tvångsmässig kollektiv lust att hylla filmer som inte förtjänar det.
En annan vinkling på frågeställningen ventileras av filmskribenten Jon Asp i en debattartikel på sajten FOKUS. Han utgår bl.a. från den svenska kritikens välvilliga bemötande av Lukas Moodysons MAMMUT >> ställt mot den klart mer njugga respons filmen fått internationellt.
Jon Asp jämför med en nationalistiskt präglad sportjournalistik och ställer frågan : Kan man lita på svenska kritiker? >>
Även på FILMNYHETERNA.SE hittar man just nu kritiska resonemang om filmkritiken. Där menar krönikören (och filmkritikern) Kjell Häglund att vi behöver fler äldre kritiker. Han är trött på alla 25-35-åringar som inte kan skilja på vad som är pretentiöst bländverk och verklig substans.
Se artikeln Kritik kräver livserfarenhet >>
Och den som verkligen vill gå till botten med det hela läser även Bloggywoods artikel Nils Petter Sundgren tycker till om bloggar >> som följer upp den brandfackla som Nils Petter kastade ut genom att attackera unga filmbloggare i tidskriften ALLT OM FILM häromveckan.
Har man nu fortfarande inte lyckats bilda sig egen åsikt med ett lagom mått av personlig attityd kan man möjligen få vägledning på kulturtidskriften FLM som sammanfattar och kommenterar de diskussioner som pågår i artikeln Filmkritiker drabbar samman >>
Piouh!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar