Lite udda berättad
Om man gillar filmer som bryter mot standardrecept så ska man passa på att se "THE SQUID AND THE WHALE" som går just nu. Det är ett rätt lågmält berättat familjedrama om en separation. En berättelse som för det mesta inte riktigt svänger åt det håll man tror.
Det skulle lätt kunna bli tråkigt men filmens styrka är att Noah Baumbach (både manus och regi), tycker det är angeläget att berätta den här historien. Han tar alla sina rollfigurer på allvar. Den känns äkta och det är kanske inte heller så konstigt när man vet att det handlar om Noah Baumbachs egna upplevelser under barndomen. Betyget blir 3.5
THE SQUID AND THE WHALE >>
Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva
Denna blogg inehhåller runt 500 (!) inlägg med fokus på hur man skriver för film. Här finns mängder av artiklar, videoklipp, länktips, recensioner av manusböcker, tips om kurser o. annat.Du kan också hitta några texter ur min bok, ATT SKRIVA FILMMANUS.
Notera att alla nya inlägg och tips numera kommer i Facebook-versionen: www.facebook.com/ManusBloggen
Titta över dit för att se det senaste.
Fredrik Lindqvist, adastra media, dramaturg / manusförfattare och lärare i filmmanus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
2 kommentarer :
Har ännu inte hunnit se den men ska återkomma med mina reaktioner när jag gjort det. /fredrik
Oj, det tog sin tid men nu kom jag äntligen till skott med att gå och se FARVÄL FALKENBERG.
Nej, det här är inte den typ av film jag gillar. Det är mycket sällan jag lämnar en biosalong innan filmen är slut efter att ha betalat 85 kronor men i fallet Falkenberg blev det så. Efter 30-40 minuter slutade jag hoppas på att det skulle lyfta. Och gav upp.
Visst, det fanns ett stråk av vackert poetiskt vemod och karaktärerna kändes ovanligt äkta. Men det jag helt saknade var en historia, en berättelse. Och vet man hur filmen kommit till så är det inte svårt att förstå varför det blev som det blev.
Ska man uttrycka det krasst så räcker det inte med att någon på duken gråter för att jag ska bli berörd. Men allt förstås sagt med brasklappen att det egentligt stora med filmen kom i sista halvan, vilket i mitt fall var för sent.
Det som känns konstigt är hur filmen kan ha blivit så oerhört uppskriven. Någon som har en förklaring, please stand up. Det skulle ärligt vara intressant att höra från någon som tyckte filmen var bra.
( vore väl intressant med en lista över de filmer som folk gått ifrån, dvs lämnat salongen mitt i filmen? )
Skicka en kommentar