Detta är sista delen av sammanfattningen av McKees seminarium. Det mesta är redan sagt men några lösa anteckningar har jag lyckats samla ihop :
§ Om rollfigurer 1
Det viktigaste hos en rollfigur är vad den vill och varför den vill det. Men motivationen ska inte förklaras för publiken utan man bör nöja sig med att antyda. Undanhåller man orsakerna skapar man ett mysterium och gör åskådarna nyfikna. En annan aspekt är att man ger utrymme för skådespelarnas kreativitet genom att inte ge detaljerade förklaringar till rollfigurernas beteende.§ Om rollfigurer 2
Man ger sina karaktärer dimension genom att se till att de bär på motstridiga krafter.
Dessa inre motsättningar kommer till uttryck genom andra rollfigurer som lockar fram de olika sidorna.
Ju mer perifer en rollfigur är i berättelsen desto mindre motsägelser behöver den ha.
§ Dialog
Dialog ska hanteras som handling i det avseendet att den ska innehålla “beats of behaviour” dvs. det ska kontinuerligt ske saker som förändrar situationen.§ Poesi & symbolik
Ett sätt att berika sin historia är att använda symboliska bilder som återkommer vid olika tillfällen och låta förändringarna i berättelsen återspeglas genom att förändringar i symbolerna. Symboler måste hanteras med varsamhet. De får inte skrivas publiken på näsan.§ Skrivprocessen
Som de flesta andra menar McKee att man ska börja med att skriva en step-outline eller ett treatment. En bra metod för att testa sin idé är att pitcha grunddragen i berättelsen för någon och noga observera om personen vid något tillfälle tappar intresset.Därmed avslutas serien med inlägg om seminariet.
Den som verkligen på allvar vill förstå McKees tankar om hur man skriver manus rekommenderas att skaffa hans 470 sidor tjocka manusbibel STORY. Fler detaljer och länkar till utdrag ur boken mm. hittar du i avdelningen för bokrecensioner här >>
© adastra media
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar