Facebook är ett ypperligt sätt att hålla koll på vad som händer, inte bara med vännerna utan även vad som publiceras på olika sajter man är intresserad av.
En av dessa mer “officiella” Facebook-kommer från sajten scriptmag.com. Sajten levererar ett stadigt flöde artiklar där en mängd olika skribenter reflekterar över hur man skriver manus.
Därifrån kommer också inspirationen till dagens inlägg som handlar om Den Dramatiska Frågan, ett verktyg som kan hjälpa oss manusförfattare att hålla ihop våra historier.
Den Dramatiska Frågan ska betraktas som en fråga som manusförfattaren ställer till åskådarna i början av filmen, och sedan skapar ett allt större behov att få veta svaret på. Den är som en pulsåder för handlingen, en central kärna, som alla filmens händelser på ett eller annat sätt ska vara knutna kring.
Och svaret ger man först i den avgörande upplösningen, i de sista skälvande minuterna där allt står på spel, i det vi kallar klimax.
Grundmodellen är någon variant på: Kommer huvudpersonen att att uppnå det hen längtar efter och har kämpat för hela filmen igenom, kommer hen att klara sig eller gå under, vinna eller förlora, överleva eller dö … Den Dramatiska Frågan ska besvaras med ett rungande Ja eller Nej.
När den Dramatiska frågan är besvarad är filmen slut. Det här känner man också när man går på bio. Alla vet när det är slut. Man pustar ut, börjar röra på sig, kanske börjar plocka med ytterkläderna. Det finns inte längre något som är spännande.
I bokens kapitel 3 ger jag några exempel på hur dramatiska frågan fungerar i några kända filmer:
“I kärlekshistorier som t.ex. PIANOT eller NOTTING HILL vill vi veta om Ada och Baines, respektive William och Anna, ska få varandra. I U-TURN undrar vi om Bobby verkligen ska kunna ta sig helskinnad ifrån den obehagliga lilla stad han hamnat i. I thrillern NÄR LAMMEN TYSTNAR är den dramatiska frågan om Clarice kommer att kunna få fast Buffalo Bill. I JURASSIC PARK med sina två uppföljare gäller det om de olika expeditionerna kommer att kunna ta sig hem igen med livet i behåll.”
Det handlar om filmens struktur, om hur man bygger sin berättelse så att den håller publikens intresse vid liv ända till slutet. Detta är en aspekt av det Aristoteles menade med att en berättelse ska vara hel, att den ska ha en början, en mitt och ett slut. Och just detta med helhet är en av de allra mest grundläggande principerna i den anglosaxiska dramaturgin.
Artikeln på scriptmag.com behandlar hur man kan använda den dramatiska frågan i filmens andra akt, så den inte blir splittrad och tappar fart.
Mer läsning:
Om hur den dramatiska frågan hanteras i filmen Frost- Nixon »
Utdrag ur bokens kapitel 3 - HANDLING OCH HELHET »
Utdrag ur bokens kapitel 4 - STRUKTUR OCH TRE AKTER »
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar