Snart är det dags för Manuspiloternas helgkurs SKRIVA SCENER FÖR FILM 16-17/2 vilket föranleder detta inlägg där vi ska titta på några saker att ha i åtanke när man sätter sig att skriva en scen. Eller kanske snarare när man sätter sig att bearbeta och skriva om en scen som man skrivit tidigare.
Vilket leder fram till
FÖRSTA PUNKTEN * : Fastna inte i det du skrivit!
Arbetet med en scen slutar inte när man har skrivit den. Den första versionen måste betraktas som en skiss. I den fasen ska man släppa loss kreativiteten och kasta ut sig en mängd infall utan att tänka för mycket. Det man får fram blir ett råmaterial som man sedan går tillbaka till och förädlar i flera varv.
Vi gör ett tankeexperiment: Säg att du tvingas att skriva fem helt olika versioner av en scen. Frågan sen är hur stora odds det är att det skulle vara just i den första versionen som de bästa idéerna hamnat.
Det finns alltid massor av andra alternativ till hur saker ska gestaltas. Manusförfattarens jobb är att hitta det bästa sättet. Och i det ingår att man stryker och skriver om och även att man vågar skriva dåligt. Ett manus skrivs om många gånger för att nå sin yttersta potential.
Bilden: De Andras Liv tog enligt uppgift fem år att skriva. Men så blev det också ett Mästerverk som fick sin välförtjänta Oskar.
ANDRA: Se till att något händer!
I filmen färdas rollfigurerna genom olika situationer och påverkas känslomässigt av det som sker. De blir glada, rädda, arga, entusiastiska, ledsna, längtansfulla, upphetsade, besvikna o.s.v. Rollfigurerna reagerar. Och de känslomässiga reaktionerna får dem att agera, vilket driver handlingen framåt.
För att en scen ska bli levande måste det ske saker som får din rollfigur att bli berörd. Det är det vi kallar dramatisk substans.
Idealet är att varje scen eller sekvens ska förändra situationen för någon av rollfigurerna. Sådana förändringar gör att en berättelse inte riskerar att stå och stampa på fläcken.
TREDJE: Se till att Någon Vill Något!
Nyckeln till all dramatik är konflikt. Konflikt är när någon vill något men hindras av en eller annan omständighet.
Det kan vara fysiska hinder, inre (psykologiska), sociala (relationer) eller hinder från samhället (normer, lagar ..) mm. Grunden för att det ska uppstå konflikt är att någon vill något.
Det är alltså dramatiskt tacksamt att rollfigurerna har starka drivkrafter (stark vilja). Den som är väldigt angelägen om något kan utsättas för mycket svåra hinder utan att ge upp. Det ger spänning: Hur ska det gå?
Notera sambandet med punkt 2, : Den som inte får det den vill ha reagerar känslomässigt.
Även en scen som framför allt syftar till att etablera något för publiken kan fyllas med liv om man skapar en situation med konflikt.
FJÄRDE: Ta bort transportsträckor och dökött!
I varje scen ska det ske något viktigt som för handlingen vidare. Gå in i scenerna så nära det viktiga som möjligt och avsluta scenen så snart som möjligt när scenens syfte är nåt.
Vi kan ofta skära bort att folk kommer in och hälsar på varandra och småpratar. Grundprincipen är att istället gå rakt i in till det ögonblick där rollfigurerna är på vippen att säga det som är viktigt i scenen. På samma sätt behöver vi oftast inte se avsked.
Övning: Gör en närstudie av detta i någon amerikansk kvalitetsserie som t.ex. BOSS, HOMELAND eller BREAKING BAD Titta med fjärrkontrollen i handen och stoppa och reflektera vid varje övergång och se hur effektivt de klipper sig framåt i handlingen.
FEMTE: Lita på publiken!
Förklara inte allt utan ge åskådarna utrymme att tänka själva. Du får en mer engagerad publik om du ger dem gåtor och ledtrådar som tvingar dem att fundera på det de ser.
Försök lita på publikens förmåga att lägga ihop 2+2. Tänk själv hur det känns när en film står och pekar ut saker med hela handen som du redan räknat ut för länge sen.
Det gäller också upprepningar. Det du en gång har förmedlat till publiken blir ofta tröttsamt att se eller höra en gång till.
SJÄTTE: Berätta i bild och handling!
Film är att berätta i bild. Känslor och drivkrafter ska gestaltas. En viktig del av konsten att skriva filmmanus är att hitta på situationer som får rollfigurerna att reagera och agera på ett sätt som visar vad de tänker och känner.
Det är det som menas med “Show, don’t tell”. Det är det vi kallar gestaltning. Alltså: Låt för guds skull inte allt du vill förmedla till publiken komma fram i dialog.
*) Punkterna är inte rangordnade. Allt är typ lika viktigt.
Mer läsning
Minikurs : Mer flyt i scenbeskrivningarna
Att skriva för TV (4) – Modell för att skriva en scen
Utdrag ur kapitel 7 i boken: Att skriva Scener
© adastra media
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar