Först och främst ska vi påminna om att det börjar dra ihop sig till deadline för att ansöka till Manuspiloternas Sommarkurs.
Kursen sträcker sig över sex heldagar ( må – lö ) och behandlar alla de viktigaste delarna i att skriva manus för film. Där ingår också flera skrivövningar med genomgång i mindre gruppen under ledning av erfarna handledare.
PRIS: 3600
PLATS: Hammarby Sjöstad, Stockholm
17 maj vill vi ha in ansökningarna
Se alla detaljer om kursen och ansök på www.manuspiloterna.se/
OM HELHET OCH STRUKTUR
Dagens andra ämne är inspirerat av mina uppdrag som manusdoktor. En av de vanligaste bristerna i de manus jag får läsa är avsaknaden av en tydlig handlingslinje som löper genom hela berättelsen och binder samman storyn till en helhet. Eller med andra ord – avsaknaden av en tydlig central problematik, vilket i själva verket är själva fundamentet för det vi kallar en berättelse.
Definition enligt wikipedia:
”Berättelse, en skriftlig eller muntlig skildring av ett händelseförlopp, som kan skildra både verkliga händelser eller fiktiva händelser, eller en blandning av båda.”
Notera markeringen: “ett händelseförlopp”
De manus som saknar detta består istället av en rad i och för sig dramatiska och ofta mycket spännande situationer. Problemet är att det inte finns något samband mellan det som händer i en sekvens och det som händer i en annan. Det finns ingen gemensam nämnare och manuset känns ofokuserat och splittrat. Genom att de olika delarna inte har samband skildrar det inte “ett händelseförlopp” utan flera olika.*
TVÅ SAKER
Det man strävar efter för att få helhet i sitt manus är två väldigt konkreta saker:
- En CENTRAL PROBLEMATIK, dvs. en tydlig huvudkonflikt för huvudpersonen, ett problem hen drabbas av och ägnar större delen av filmen åt att lösa. Det är runt denna centrala problematik man bygger filmens struktur.
I grundmodellen med TRE AKTER kommer detta till uttryck på så sätt att filmens första akt etablerar förutsättningarna. Där ingår att huvudpersonen och andra viktiga rollfigurer presenteras och att visa vilka omständigheter som råder.
Sen i vändpunkten till akt 2 konfronteras huvudpersonen med ett problem som hen börjar försöka lösa (t.ex. blir förälskad i någon som inte svarar, blir av med alla sina pengar, får en möjlighet att bli hjälte, eller liknande). Detta är den centrala problematik som huvudpersonen ägnar sig åt resten av filmen.
I den tredje akten trappas svårigheterna upp och i den sista avgörande minuterna ställs allt på sin spets, ofta på liv och död. Och där, i filmens absoluta KLIMAX fälls det slutliga avgörandet – och den andlösa biopubliken får reda på om huvudpersonen ska lyckas lösa sitt problem och kunna bli lycklig – eller misslyckas och kanske gå under.
- ORSAKSAMBAND, vilket i detta sammanhang betyder att det som händer i en scen (eller sekvens) får rollfigurerna att REAGERA och AGERA – och konsekvensen av det rollfigurerna gör leder till nya reaktioner, nya beslut och nya handlingar som leder till nya reaktioner, nya beslut och nya handlingar ….. etc.
Idealmodellen är att man bygger en så tät kedja orsakssamband av mellan de olika sekvenserna i sin story att DET INTE SKA GÅ ATT TA BORT EN ENDA SCEN utan att kedjan av orsak och verkan bryts.
Den som inte har förstått dessa två grundläggande element i att berätta för film kommer med all sannolikhet att få mycket svårt att bli tagen på allvar i den tuffa och besvärliga filmbranschen.
Alltså: Om allt detta inte redan är självklarheter för dig bör du ta ett djupt andetag och sen sätta dig och läsa igenom hela ditt manus med väldigt öppna ögon. Upptäcker du då att det saknas en central problematik, eller att saker inte sker som konsekvenser av det som skett tidigare -och att det som sker inte heller förändrar fortsättningen av berättelsen – då är det bara att ta ett steg bakåt och börja om.
Det första är att du måste bestämma vad din story egentligen ska handla om, vilken av de konflikter och problem som finns i manuset som intresserar dig mest - och sen bygga storyn runt det enligt de två punkterna ovan.
I den processen kommer du säkert att behöva killa en hel del darlingar – men det hjälps inte. Scener om inte har en nödvändig plats i helheten stör flödet och drar bort fokus. Det kan vara ett tufft jobb och jag kan bara önska all lycka till!
Men om du lyckas så ökar du dina chanser betydligt att komma vidare i mötet med producenter och filmkonsulenter – så att du i slutänden möjligen får äran bli en av dem som får uppleva sin berättelse bli film.
*) Vän av ordning invänder här att det är lätt att hitta framgångsrika filmer som just skildrar helt olika händelseförlopp. Oscars-vinnaren CRASH » (2004) är ett sådant exempel. Där följer vi flera olika personers öden. Även även om de ibland korsar varandra väg är det mer som slumpmässiga möten. I själva verket består CRASH av ett antal helt separata berättelser, så kallad multiplot där det är TEMAT och PREMISSEN (budskapet om rasismen som orsak till problem) som binder samman upplevelsen av filmen till en helhet.
Mer i ämnet
Artikel från sajten scriptmag.com : SCREENPLAY STRUCTURE: The Spine of the Screenplay »
Utdrag ur boken ATT SKRIVA FILMMANUS: Kapitel 3 : Handling och Helhet »
Utdrag ur boken ATT SKRIVA FILMMANUS: Kapitel 4 : Struktur och tre akter »
