Visar inlägg med etikett Manusguru. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Manusguru. Visa alla inlägg

fredag, mars 04, 2016

VIDEOTIPS: Tre timmar med manusmästaren Robert McKee

image11Robert McKee har satt sig på kartan som en av de största i Manusguru-branschen. Dels genom sin bästsäljande manusbibel STORY och dels med de tredagarskurser STORY SEMINAR han turnerar runt om i världen med.
Personligen är jag en av anhängarna. Även om jag blir störd av hans ibland överkaxiga attityd håller jag med honom i det mesta han säger om att skriva för film. Och jag har också blivit inspirerad, både mitt eget arbete med manus och när jag själv undervisar.
För som vill bekanta sig med fenomenet McKee kan bloggen nu tipsa om en sajt där man samlat tre entimmes inslag där han resonerar om principerna för att skriva för film.
Se de tre videoavsnitten på www.indiefilmhustle.com
Den som hellre läser blogginlägg än ser video kan få en ordentlig introduktion i form av en serie på 7 inlägg som jag gjorde efter att ha varit på hans Story Seminar här i Stockholm 2008.
Robert McKee - Noterat från seminariet
 
Det ska väl också nämnas att detta är blogginlägg nr 500 (!!) sedan starten i juli 2006. Jag får väl öppna en pava skumpa i helgen för att fira  : ))
© adastra media

Andra bloggar om Tags: , ,







tisdag, maj 20, 2014

10 bud, värda att upprepa

screenwritinguEn av de bästa sammanställningarna av vad som verkligen är viktigt när man skriver för film är Hal Croasmuns 10 bud * för manusförfattare.

Hal Croasmun ger raka och tydliga råd som bl.a. handlar om hur man levererar sin story på ett sätt som engagerar publiken och ger en upplevelse av mening. Men också om att man måste tillåta sig att skriva dåligt i de första utkasten -  och sen lägga rejält med krut på att bearbeta och skriva om för att driva sitt manus till fulländning.

Hela texten är inte mer än typ två sidor, och kan delvis ses som själva essensen av den anglosaxiska dramaturgin. För att verkligen förstå och ta allt till sig skadar det inte att att ha läst några manusböcker och provat att skriva en del själv.

Hal Croasmuns tio bud »

Länkar

ScreenwritingU på Facebook

Stor artikelsamling om olika ämnen på ScreenwritingU.com

 

*) Den som troget följer bloggen kan möjligen notera att jag skrivit om Hals 10 bud tidigare. Men de är helt enkelt så bra att de, även för den erfarne, är värda att påminnas om en gång till.

 

© adastra media

onsdag, april 17, 2013

Tips: Bra artikel om ENRADINGEN som verktyg för att fånga Filmens Centrala konflikt

ScreenWritingArticles

En viktig del när man bygger en historia för film är att hitta berättelsens CENTRALA PROBLEMATIK, dvs. den fråga som löper som ett armeringsjärn genom hela filmen och binder ihop de olika delarna till en helhet.

Hur väl man lyckats bygga sin story kring en central problematik (= konflikt)  är en av de saker som tydligast visar om manuset är skrivet av en professionell författare eller någon som saknar erfarenhet. Detta är också i väldigt hög grad avgörande för både publikens upplevelse och för möjligheterna att få filmen gjord.

Dagens tips gäller en kort och koncis artikel från sajten www.screenwritingu.com, som med några exempel visar hur man använder en ENRADING (logline som verktyg för att tydliggöra den centrala konflikten i en historia.

Artikeln är skriven av Hal Croasmun och behandlar även hur man gör om det visar sig att den centrala problematiken inte håller för att skapa en engagerande berättelse.

Läs artikeln Weak Main Conflict?

Eller gå via FB-sidan facebook.com/ScreenwritingU där man kan gilla för att få det senaste från sajten i sin tidslinje.


Se mer

Inledningen av kapitel 3: Handling och Helhet, från boken ATT SKRIVA FILMMANUS

Nattlig telefonkurs om att skriva om, sammanfattning av en telefonföreläsning med Hal Croasmun som går igenom sin metod med olika steg för att vässa ett manus.

Kursen 21 Screenwriting Rewrite Strategies är gratis och ges med jämna mellanrum. Nästa tillfälle är 4/5 2013


Fler tips på  artiklar av Hal Croasmun:

10 nya bud från en manusguru

De första sidorna har betydelse …

 

© adastra media

torsdag, mars 28, 2013

Gratis workshops: Rollfigurer & berättelser som berör

KulturKraft9

Kulturkraft är på hugget igen. Den här gången erbjuder de ett paket workshops med manusgurun Laurie Hutzler 

Rollfigurerna är ett av de allra viktigaste elementen i en filmberättelse. Om vi åskådare inte blir engagerade i de människor vi möter på duken faller hela bygget. Om vi inte blir berörda kan vi lika gärna lämna biografen och gå hem.

Kurspaketet består av fyra delar och man kan söka till en eller flera av kurserna.

Program

Kurs 1 – Character Map Workshop
Mån 29 april kl. 9.30-17.00

Kurs 2 – Characters in thriller/crime/detective
Tis 30 april kl. 9.30-17.00

Kurs 3 – Characters in Romcom/love,
Tors 2 maj 9.30-17.00 och Fre 3 maj 9.30-13.00

One on ones
Fredag 3 maj till 5 maj Söndag. Möjlighet individuellt möte för den som i förväg anmält sig och skickat in ett synopsis.

Se mer på Kulturkraft Stockholms sajt »

Se även de särskilda villkoren för deltagande »

Värt att notera är att Kulturkraft har vissa möjligheter att göra undantag från de strikta villkoren. Ta direktkontakt med kansliet om du vill veta mer om möjligheterna att komma med utan anställning i anslutna medieföretag.

Kurserna från Kulturkraft riktar sig till yrkesverksamma och är helt gratis. (Projektet finansieras med EU-medel)

Se även:

 Från Bloggen: Inlägg om Rollfigurer »

 

Att Skriva Filmmanus - Kapitel 6, Skapa rollfigurer
Utdrag ur boken, kapitel 6 – Att skapa rollfigurer »

 

© adastra media


fredag, januari 27, 2012

10 nya bud från en manusguru

10commandments

Gurun i detta fall är Hal Croasmun som driver sajten ScreenwritingU som jag vid flera tidigare tillfällen refererat till. Där kan man bl.a. hitta artikelsamlingar och en del korta videolektioner om olika aspekter av manusskrivandet.

Dagens tips gäller Hal Croasmuns tio nya bud för manusförfattaren. Där ingår saker som att leverera underhållning, att utsätta rollfigurerna för rena helvetet och att tillåta sig själv att skriva skitdåligt i första versionen.

Man måste väl ha tagit till sig en del manusteori innan för att verkligen förstå och kunna tillämpa Hals bud.  Då kan de fungera som enkel men vettig sammanfattning av de mest grundläggande manusprinciperna, som en checklista i tio punkter att stämma av sitt manus emot på olika ställen i skrivprocessen.

Se Hal Croasmuns tio tänkvärda bud »

Med jämna mellanrum bjuder Hal också in till ett gratis telefonseminarium om hur man skriver om och bearbetar ett manuskript.  Se rapporten från den gång jag satt med över Skype en mörk decembernatt för några år sedan: Nattlig telefonkurs om att skriva om

© adastra media

söndag, januari 08, 2012

Historisk föreläsning med kultförklarad Kaufman

Bloggen inleder året med en videoföreläsning av Charlie Kaufman, samtidens mest kultförklarade manusförfattare.

Kaufman som gett oss moderna klassiker som I huvudet på John Malkovich, Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Adaptation, håller här sin första föreläsning för manusförfattare någonsin.

Och, ja,  Kaufman är lika personlig som man misstänker, efter att ha sett hans filmer.

kaufman

 

Charlie Kaufmans föreläsning  (42 minuter)

Hela föreläsningen finns också nedskriven i en PDF att ladda ner

Arrangör var British Academy of Film and Television Arts. Föreläsningen ingår i deras serie GURU, Inspiring Minds in Film TV and Games

Sevärd är också den oförglömliga scenen från Adaptation där manusgurun Robert Mckee på sitt mest koleriska humör läser lusen av en tafflig Charlie Kaufman i Nicholas Cages gestalt.

© adastra media

söndag, november 28, 2010

Länktips: Videolektioner om hur man skriver rollfigurer för att locka bra skådespelare

Jag har tidigare uppmärksammat sajten scriptforsale.com, numera namnändrad till screenwritingu.com »  där Hal Croasmun oförtrutet sprider sin manuslära.

Konceptet går ut på att marknadsföra hans olika onlinekurser men man kan få ut en hel del även som gratisansluten.

Hal Croasmun utgår mycket tydligt från den amerikanska filmbranschen och perspektivet är inte helt överförbart till en svensk verklighet. Men i grunden är det ändå oftast väldigt generella principer för filmberättandet som behandlas.

Det senaste initiativet från screenwritingu.com är en bunt videolektioner, typ powerpointföreläsningar, som man får ta del av genom att bli medlem (gratis) och prenumerera på hans nyhetsbrev.

screenwritinguDe tre filmerna handlar om hur man lockar stjärnskådisar till sitt projekt. Hal Croasmun har undersökt vad en rollfigur ska ha för egenskaper för att väcka skådespelarnas intresse och ger tips på hur man ska skriva.

Särskilt tänkvärt förstås i lågbudgetproduktioner där det kan bli helt avgörande att få bra skådespelare att ställa upp.

För att se de tre filmerna (ca 10 min. långa) registrera dig med din mailadress på : www.screenwritingu.com/moviestars »


Tidigare inlägg om scriptforsale.com :

Nattlig telefonkurs om att skriva om »

Att skriva en säljande logline »

Mer läsning på bloggen:

Bra manus lockar bra skådespelare »

Utdrag ur boken:

Kapitel 6 - Att skapa rollfigurer »


© adastra media

      (intressant.se)

torsdag, juli 08, 2010

Robert McKee om Adaptation och filmberättande

Tid över att blogga igen efter en period med mycket annat på agendan, bl.a. Manuspiloternas sommarkurs »  som gick fulltecknad två gånger nyligen.


Jag lovade tidigare att ge en sammanfattning av Peter Nyréns gästlärarbesök om TV-dramatik på IKM's manuskurs i början av maj. Jag har en bunt handskrivna anteckningar att renskriva och det är tänkt att bli en liten serie inlägg.

I väntan på att den blir klar att publicera  får jag bjuda på ett YouTube-klipp med Robert Mckee.

McKee intervjuas om sitt arbete som seminarieledare och manusguru och kommer även in på de amerikanska författarnas starka position när de skriver för TV.

Med finns också den berömda scenen från filmen ADAPTATION [imdb] »  där McKee (Brian Cox) läser lusen av den misslyckade manusförfattaren Charlie Kaufman [imdb] » (Nicholas Cage).

Mer läsning om McKee :

Sammanfattning i sju delar av det tre-dagars seminarium som Robert McKee höll när han var i Sverige: Del 1 (av 7) »

Robert McKee, Story - 203 kr hos AdlibrisSe även en kortrecension av McKees bok STORY i avdelningen för BOKTIPS (manusböcker) » 

Där finns också länkar till två utdrag ur boken

 

 

© adastra media


lördag, september 19, 2009

Att skriva en säljande logline

Manusgurun Blake Snyder vars bok SAVE THE CAT jag recenserat tidigare här på bloggen, är en av dem som betonar betydelsen av en bra logline (enradsbeskrivning) för sitt manus.

Enradingen är dels det som ska sälja in manuset till producenter och dels ett verktyg för att kontrollera att idén i sig är en sammanhållen historia, med "början mitt och slut"

Michael Hauge skriver också om detta i sin WRITING SCREENPLAYS THAT SELL där han för ett ingående resonemang om hur man använder enradingen i utvecklingsarbetet.

En ny artikel som handlar om den enradning som ska sälja in filmprojektet finns att läsa på sajten scriptforsale.com där Hal Croasmun ser det hela ur ett procentperspektiv och ger råd om vad man ska tänka på.

Läs artikeln : Why isn't this Logline Getting Script Requests?

( automatiskt översatt till svenska:  http://tinyurl.com/loglines )

 

© adastra media

tisdag, februari 24, 2009

Robert McKee – Noterat från seminariet (7)

Läs i rätt ordning :   1 >> 2 >> 3 >> 4 >> 5 >> 6 >>
Detta är sista delen av sammanfattningen av McKees seminarium. Det mesta är redan sagt men några lösa anteckningar har jag lyckats samla ihop :

§ Om rollfigurer 1

Det viktigaste hos en rollfigur är vad den vill och varför den vill det. Men motivationen ska inte förklaras för publiken utan man bör nöja sig med att antyda. Undanhåller man orsakerna skapar man ett mysterium och gör åskådarna nyfikna. En annan aspekt är att man ger utrymme för skådespelarnas kreativitet genom att inte ge detaljerade förklaringar till rollfigurernas beteende.

§ Om rollfigurer 2

Man ger sina karaktärer dimension genom att se till att de bär på motstridiga krafter. clip_image002
Dessa inre motsättningar kommer till uttryck genom andra rollfigurer som lockar fram de olika sidorna.
Ju mer perifer en rollfigur är i berättelsen desto mindre motsägelser behöver den ha.

§ Dialog

Dialog ska hanteras som handling i det avseendet att den ska innehålla “beats of behaviour” dvs. det ska kontinuerligt ske saker som förändrar situationen.

§ Poesi & symbolik

Ett sätt att berika sin historia är att använda symboliska bilder som återkommer vid olika tillfällen och låta förändringarna  i berättelsen återspeglas genom att förändringar i symbolerna. Symboler måste hanteras med varsamhet. De får inte skrivas publiken på näsan.

§ Skrivprocessen

Som de flesta andra menar McKee att man ska börja med att skriva en step-outline eller ett treatment. En bra metod för att testa sin idé är att pitcha grunddragen i berättelsen för någon och noga observera om personen vid något tillfälle tappar intresset.

Därmed avslutas serien med inlägg om seminariet.
Den som verkligen på allvar vill förstå McKees tankar om hur man skriver manus rekommenderas att skaffa hans 470 sidor tjocka manusbibel STORY. Fler detaljer och länkar till utdrag ur boken mm. hittar du i avdelningen för bokrecensioner här >>

© adastra media

Andra bloggar om : , , ,

torsdag, januari 15, 2009

Senaste boken : SAVE THE CAT, Blake Snyder

Lite kaxigt är det ju när Snyder påstår att detta är “the last book on screenwriting you will ever need”.  Men sådan är hans jargong.  Och det kan bli lite tröttsamt. Man får några gånger för mycket veta att herr Snyder sålt manus till självaste Steven Spielberg. Men kan man bortse från det så har boken definitivt kvalitéer.

Det Snyder är mest intresserad av är hur man skriver en sammanhållen filmberättelse som ska gå att sälja in till producenter och finansiärer. Den som förstår hur marknaden fungerar har bättre förutsättningar att ta sig fram. 

Snyder bygger med de traditionella verktygen och anger 15 olika olika punkter med hålltider utifrån en grundstruktur med tre akter. Och han beskriver i detalj hur man ska arbeta med index-kort för att utveckla berättelsen. Snyders variant innehåller 40 kort som utformas enligt följande:

  • SCENRUBRIK (INT/EXT PLATS  TID)
  • Kort sammanfattning av vad som händer
  • Den känslomässiga förändring som sker i scenen
  • Scenens dominerande konflikt

Scener som ingår i ett och samma dramatiska förlopp sammanfattas till sekvenser på ett och samma kort.

36 av dessa kort ska utgöra stommen i berättelsen. Snyder bjuder på de extra fyra korten för scener som inte riktigt behövs men som författaren råkat bli alldeles särskilt förälskad i.

DISCIPLIN

Detta verkar förstås överdrivet formaliserat. Men sättet att resonera är matnyttigt. Den som klarar att tänka lite själv behöver ju inte följa Snyders anvisningar med millimetermått.

Den poäng han ändå har, är att ett långfilmsmanus förutsätter en hög grad av disciplin i berättandet. Och just detta skulle jag personligen vilja säga är en av de vanligaste bristerna hos orutinerade författare.

Vidare listar Snyder olika saker att tänka på när man knådar fram sin huvudperson. Han går också igenom några olika typer av filmberättelser (genrer) och berättar om hur man bygger en pitch och hanterar kontakten med producenter. Ett kapitel innehåller en serie allmänna tips och knep.

Boken är lättläst. Den ger inga revolutionerande insikter men många konkreta och handfasta råd och sammanfattar ganska väl de viktigaste principerna i att skriva för film. Även om Snyder knappast ger hela sanningen, är boken är klart läsvärd. Bara man inte retar sig på det ibland lite väl käcka tonfallet.

Save_The_Cat

SAVE THE CAT,  Blake Snyder >>

Tekniska uppgifter, pris och direktlänk för beställning mm.
 
© adastra media

tisdag, januari 13, 2009

Robert McKee – Noterat från seminariet (4)

Läs i rätt ordning :  Del 1 >>

Konflikt

Precis som ljud är den mest grundläggande beståndsdelen i musik är konflikt den mest grundläggande beståndsdelen i berättandet. Utan konflikt kan handlingen inte föras framåt. Man kan tillfälligt fånga publiken intresse men för att behålla engagemanget måste det till konflikt.
McKee identifierar fyra områden där rollfigurer kan möta konflikt.
  • I det inre (psykologiska/ kroppsliga hinder)
  • I personliga relationer
  • I  sociala relationer (samhället eller normsystem mm.)
  • Med yttervärlden, (naturkrafter eller fysiska hinder)
I filmen som helhet försöker man hitta konflikter inom flera av dessa områden.

Sprickan mellan förväntat resultat och utfall (“the gap”)

En av McKees nyckelteser gäller hur man bygger upp en scen. Utgångspunkt är att någon av rollfigurerna vill något i just den situationen. Personen utför någon slags aktivitet för att nå detta mål. Det kan vara i form av dialog eller konkret handling.
McKees stora poäng här är att den aktiviteten aldrig ska ge det önskade resultatet. Responsen från omvärlden ska istället på ett överraskande sätt förvärra situationen och därmed tvinga den drabbade rollfiguren till ny aktivitet.
Motreaktion kan ske på vilket som helst av de fyra områdena för konflikt. Den nya handlingen ska helst innebära ett större risktagande.
McKee kallar det att skapa en spricka (“gap”) mellan förväntan och resultat och att det är denna princip, att bryta förväntningarna som driver hela berättelsen framåt. *

Katalysator (inciting incident)

Efter att man i början av filmen presenterat rollfigurernas “vardagsliv” inträffar något -  katalysatorn - som radikalt stör den vanliga ordningen och sätter igång berättelsen. Denna händelse måste alltid vara ett “event” (se del 2 >> )  och påverka protagonisten (huvudpersonen).
Katalysatorn måste alltid visas i filmen ( till skillnad mot sidohistoriernas katalysator som kan ha skett i backstoryn eller sker utanför bild)
Katalysatorn läggs in så tidigt som möjligt men inte förrän man har etablerat situationen så väl att händelsens känslomässiga effekt kan upplevas av publiken.
…
Fortsätter i del 5 >>

*) Detta resonemang om “the gap ..” är i själva verket en del av en mycket större helhet som en sådan här sammanfattning inte rimligen kan göra riktig rättvisa. Den som vill fördjupa sig kan antingen leta artiklar på Google >> eller skaffa McKees bok STORY >>
© adastra media

lördag, januari 03, 2009

Robert McKee - Noterat från seminariet (2)

Här fortsätter sammandraget från Robert McKee-seminariet. Den som missat inlägget med del 1 hittar det här >>
....
McKee menar att det finns två sorters dåliga historier - Dåliga i bemärkelsen att de inte skapar mening. Den första är av typen "slice of life". Man följer en person som drabbas av orättvisor och elände. Det sker inom olika områden i livet, som t.ex. kärlek, relationer och arbete. Emellanåt blir allt bättre men så kommer nya umbäranden och sen slutar det med triumf. Problemet är att det inte finns något samband mellan de olika delarna. Det finns ingen övergripande ordning.
Den andra varianten är den "garanterade publikframgången". Det kan t.ex. vara att någon råkar få tag i något som kan förgöra världen och blir jagad av skurkar under häftiga effekter. Problemet här är att berättelserna blir konstruerade och inte har några som helst kopplingar till det normala livet. Misstaget är att man förväxlar "liv" med "rörelse".
.....
För att lyckas som manusförfattare krävs :
§ Insikt om livet
§ En vilja till perfektion
§ Förmåga att urskilja vad som är bra och vad som är dåligt
§ Förmåga att kasta det som är dåligt
Enbart tio procent av det man skriver är tillräckligt bra.

EVENT

En historia är inte samma sak som livet. Den innehåller enbart glimtar av livet. För att skapa en historia måste man välja rätt delar. Det man letar efter där är det McKee kallar
"event", ("händelser").
Termen "event" står för en situation som innehåller förändring. För att en händelse ska klassas som ett "event" måste förändringen påverka en person. Förändringen kan antingen vara positiv eller negativ. (t.ex. från gemenskap till ensamhet, från fattig till rik, från hedervärd till föraktad, från sjuk till frisk etc.). Förändringar som utgör "event" ska inte vara slumpmässiga utan inträffa som direkta konsekvenser av en konflikt.
Den typen av förändringar är en av de mest grundläggande beståndsdelarna i det dramatiska berättandet. För att ha material till en långfilm behövs mellan 40-60 "event"
Idealet är att alla filmens scener innehåller "event". Men ett och samma "event" kan också bestå av flera scener. Som exempel tog McKee ett äktenskapligt gräl som eskalerar och leder till att den ena parten gör slut. Första scenen kan utspelas vid frukostbordet. Bråket fortsätter medan paret gör sig i ordning för att åka till arbetet. Avslutningen kan ske på väg till jobbet där någon av kombattanterna kliver ur bilen och säger att han eller hon vill skiljas. Även om det hela utspelas på flera platser är en och samma avgörande förändring (från gift till ensamstående).
Dessa "events" ordnas sedan till sekvenser och akter. En sekvens består av flera "event" som tillsammans leder till en större förändring. Dessa sekvenser bildar akter som förorsakar ännu mer avgörande förändringar. Och berättelsen i sin helhet åstadkommer i slutet en allt övergripande och oåterkallelig förändring för huvudpersonen.
…
Fortsättning : Del 3 >>
© adastra media

Andra bloggar om : , ,

fredag, december 26, 2008

Robert McKee - Noterat från seminariet (1)

Detta blev liggande lite väl länge, men nu har jag till slut haft tillfälle att sammanfatta de 20 sidor anteckningar jag hade med mig hem från seminariet 7-9/11. I datorn finns det nu ett 10 sidor långt worddokument. Det är ju lite mycket att lägga ut på en gång så det kommer i omgångar.

Självklart går det inte att förmedla mer än en bråkdel. Men jag hoppas i alla fall att i åtminstone någon liten mån ge en bild av den bredd och det djup McKee har i sina resonemang. Den som blir nyfiken har möjlighet att fördjupa sig i hans bok >>


McKee inledde med att fastslå reglerna. 100 kr i omedelbara böter för den stackare vars mobil ringer, inget prat mellan deltagarna i salongen och inga frågor eller narcissistiska kommentarer under pågående session. McKee berättade med uppenbar förrtusning hur han låtit köra ut en höjdare från något större mediabolag för att han inte kunnat låta bli att skicka SMS under föreläsningen.

Men en sådan start vill det till att man levererar. Och det gjorde McKee verkligen. I princip talade han oavbrutet i tre dagar mellan 09:00 - 20:30. Som tur är lyckas han vara både underhållande och pedagogisk.

Om internationellt gångbar film och behovet av en bra story

McKees utgångspunkt var att vi skulle lära oss att skriva manus som har en internationell potential. I Europa produceras 800 filmer per år men endast 2 procent av dessa når ut över nationsgränserna. För att en film ska bli internationellt gångbar krävs en kombination av två saker. Receptet är att skriva kulturellt specifika historier som innehåller universellt mänskliga frågeställningar.

Det kulturellt specifika behövs för att biobesökarna är nyfikna på det som är annorlunda. Det universellt mänskliga behövs för att publiken ska kunna känna igen sig.

Och det måste finnas en bra historia. Den slutsatsen drog McKee efter många år som lektör på filmbolag. Det hjälper inte att man har genomarbetade rollfigurer, välskrivna scener med bra dialog och ett maffigt bildberättande. Utan en bra “Story” kan det inte bli bra film.

Och vi människor behöver historier. De hjälper oss att tolka livet. Livet i sig är utan mening. Det är ett oordnat kaos. Berättelser hjälper oss att se en mening med det vi upplever.

Men det räcker inte med en bra historia. Den måste också berättas på ett bra sätt. För att kunna göra det krävs det både talang och hantverkskunnande. I skrivandet behövs en litterär förmåga att skapa bilder i andra människors medvetande men man måste också veta hur man ordnar dessa bilder till en känslomässigt engagerande berättelse. Det är här strukturen kommer in. Men det Robert McKee vill lära ut ska inte ses som en formel utan en form.

…

Fortsätter i del 2 >>

© adastra media

Andra bloggar om : , , ,

söndag, december 07, 2008

På programmet : McKee och uppdateringar

Nästa större punkt på bloggprogrammet är en sammanfattning av seminariet med Robert McKee (7-9 november).

Jag har sagt det tidigare och säger det gärna igen; Robert McKee är den som på det mest genomgripande sätt har förstått vad som är viktigt när man bygger en filmberättelse.

Men inte heller McKee är ofelbar. En punkt där han faktist är lite blir vag är när det gäller premissen. Där har Stanely D. Friedman tänkt djupare, vilket jag redogjort för i inlägget Mer om premiss i film - THE MORAL PREMISE >>

Men i stort var seminariet en klar höjdare och McKee levde mycket väl upp till sitt rykte som auktoritär men underhållande och oerhört kunnig föreläsare.

Jag fick med mig mer än 20 sidor anteckningar hem som jag ska dra ut det viktigaste från och lägga ut här så småningom.

Orsaken till att det har blivit liggande är att jag haft en intensiv arbetsperiod med boken. Det känns väldigt skönt att kunna berätta att största delen av boktexten nu är definitivt färdig.

Vid tillf'älle kommer jag även att lägga upp uppdaterade versioner av några av de utlagda avsnitten ur boken.

 

© adastra media

Andra bloggar om : , ,

tisdag, september 16, 2008

SFI stöder McKee för att få ner avgiften

Sänkt pris?

Fick reda på igår att Svenska Filminstitutet beslutat gå in med stöd till manusgurun Robert McKees seminarium 7-9 november för att göra anmälningsavgiften mer överkomlig. Håll koll på svenska sajten www.axess.se/story >> för att se när prisuppgifterna uppdateras.

Inte bara för manusförfattare ...

Hittade i övrigt en serietidningssajt med McKees tio budord >> (!) som enligt författaren även ska vara tillämpliga vid tillverkning av tecknade serier.

McKees 10 bud täcker de mest grundläggande principerna för filmskrivandet. Detaljerna hittar man i hans 480 sidor tjocka manusbibel STORY >>

Se även utdrag ur boken, från kapitlet "Structure and Character" på www.writersstore.com >>

I väntan på McKees egen nedstigning i Stockholm 7-9 november kan man också se detaljer om seminariet på hans egens sajt www.mckeestory.com >>

Och den som t.ex. vill veta hur många Oscars och Emmys McKees elever har samlat ihop kan roa sig med en 20 minuters TV-intervju som också innehåller den berömda scenen ur ADAPTATION >> där Brian Cox i rollen som McKee på sitt mest koleriska humör, sätter Nicholas Cages rollfigur Charlie Kaufman på plats: Robert Mckee on The Hour with George Stroumboulopoulos >>

Även på YouTube finns det förstås en del smått och gott: McKee på YouTube >>

© adastra media

Andra bloggar om : , , , ,

onsdag, augusti 27, 2008

Störst, Bäst och ... Dyrast - Robert McKee till Sverige

Ja, han är lite av en diva och vet sitt värde i dollar. Men det hjälps inte. Robert McKee en legend och har bättre än någon annan lyckats förstå vad som är viktigt när man skriver ett filmmanus. Och han lyckas dessutom förklara det så att man förstår.

Nu kommer Robert McKee för första gången till Stockholm med sitt tre fullspäckade heldagars "STORY SEMINAR".

Skriv in 7-9 november i kalendern och börja redan nu lägga undan pengar. Detta är ett tillfälle man inte bör missa.

Mer om seminariet i Stockholm >>

Se även Robert McKees sajt >> där han presenterar sig och sina kurser som besökts av framstående filmskapare världen över.

MER LÄSNING:

story
 
En kort recension av McKees 480 sidor tjocka manusbibel STORY STRUCTURE finns här >>
 
 
 

UPPDATERING : Detaljerad rapport från seminariet (artikel i sju delar) finns här på bloggen : Robert McKee - Noterat från seminariet »

© adastra media

Andra bloggar om : , , ,

onsdag, augusti 13, 2008

Om alternativ filmstruktur - Linda Aronson, en sann pionjär

Hon ger sig på det de flesta andra skyr som pesten, filmer med multiplotstruktur och uppbruten tidsordning. Man kan inte annat än beundra Linda Aronson när hon kastar sig över uppgiften att försöka hitta användbara mönster i de filmer som vägrar låta inordnas i det traditionella systemet med tre akter.
I april var hon i här i Stockholm och höll kurs inom ramen för Filminstitutets årliga inspirationshelg Drömfabriken >>
Den som brukar brukar få äran av att ha introducerat multiplotberättandet är regissören Robert Altman med filmen NASHVILLE >> som kom redan 1975. Men tekniken att väva samman olika delberättelser fick sitt stora genomslag först efter Altmans succé med SHORT CUTS >> 1993.
Efter det har många av de senaste årens stora framgångar varit byggda på liknande sätt. I den listan ingår t.ex. INNAN REGNET FALLER, MAGNOLIA, TRAFFIC, TIMMARNA, BABEL, SYRIANA, CRASH och de svenska TIC TAC, TILLSAMMANS, FYRA NYANSER AV BRUNT och OM JAG VÄNDER MIG OM för att nämna några av de mest uppmärksammade.
Men den som velat göra film av det slaget har inte precis haft det lätt att hitta ledning i manuslitteraturen. Här har man inte mycket hjälp av varken Christopher Voglers >> mytologiska modell eller John Truby >> med sina 22 steg. Faktum är att de flesta manusböcker diskret undviker ämnet. Av förståeliga skäl. Ju mer bestämt man hävdar nödvändigheten av en fast struktur i olika steg, desto mer besvärande blir det med filmer som byggts på helt annat sätt men ändå gått hem hos både kritiker och publik.
Linda Aronson, en entusiastisk liten tant i sextioårsåldern, är en av de få som verkligen på allvar försökt förstå hur man ska göra. Med stor målmedvetenhet har hon satt sig att klippa upp filmernas olika delberättelser för att kartlägga berättarstrukturer och hur man på bästa sätt växlar mellan sina olika historier.
Det kan bli hur komplicerat som helst.
För Linda Aronson nöjer sig inte med multiplothistorier utan ger med samma iver på filmer som klipper mellan olika tidsplan som ÅTERSTODEN AV DAGEN, DEN ENGELSKA PATIENTEN, PULP FICTION, SHINE, LIFE OF DAVID GALE, 21 GRAM eller FÖRSONING varav flera dessutom blandar multiplot-teknik med uppbruten tid.
I sitt allra värsta exempel LJUVA MORGONDAG >> har hon lyckats identifiera 11 delberättelser som utspelas i 9 olika tidsplan.
Det är lite att bita i. Och det säger sig självt att det inte heller är lätt att i ett litet blogginlägg redogöra för vad hon kommer fram till.
Men några konkreta matnyttigheter kan man man i alla fall vaska fram. Det mest intressanta är kanske att Linda Aronson konstaterar att de flesta av de nämnda filmerna ändå har strukturen med tre akter i botten. Inte när det gäller helheten men att varje enkild berättelse är mer eller mindre byggd enligt den traditionellt mönster.
Sen ger hon också rådet att se till att varje delberättelse fungerar i sig innan man sätter sig med själva sammanfogningen. Hon har också teorier om hur man bäst ska klippa sig fram och tillbaka mellan sina olika storys, dvs. vid vilka punkter man bäst går ur en historia och var man klipper sig in i nästa.
Den som funderar på att skriva sammansatta berättelser av den typen har en hel del att hämta i hennes bok SCREENWRITING UPDATED >> som också behandlar olika sidor av kreativiteten och hur man kan konkret kan arbeta för att få fram idéer till sin filmberättelse.
Ett sympatiskt drag är att Linda Aronson inte påstår sig besitta hela sanningen. Även om det ibland blir lite väl mycket katalogiserande uppräkningar av olika strukturvarianter, är boken i stort pedagogiskt upplagd med många exempel. Där finns också en mängd checklistor att pricka av under olika delar av skrivprocessen. Klart läsvärd alltså för den som letar efter alternativa sätt att berätta.
© adastra media

måndag, april 28, 2008

Mangling om uppstyckad struktur

TUFFA DAGAR MED LINDA ARONSON

De flesta av oss runt 80 deltagare mer eller mindre vacklade ut efter de två dagarnas fördjupning med LINDA ARONSON som SFI arrangerade i samband med årets upplaga av Drömfabriken. Linda själv verkade däremot ha kunnat fortsätta ett par timmar till.

Det som Linda Aronson specialiserat sig på är att försöka hitta någon slags ordning för berättelser som inte passar in i de vanliga modellerna för struktur. Försöker man analysera filmer som 21 Gram, Crash, Babel, Magnolia eller Short Cuts utifrån det förhärskande systemet med tre akter eller Christopher Voglers modell (The heros journey) stupar man ganska snart.

Standardmodellerna kan också bli knepiga när det inte finns bara en uttalad huvudperson utan flera. Av de filmer som ingår i exempelsamlingen för manusboken har t.ex. både Fargo och De Andras Liv mer än en person i mycket nära fokus.

I FARGO >> kretsar början filmen runt Jerry Lundegard (William H. Macy) och hans iscensättning av kidnappningen. Men när det gått drygt 30 minuter dyker polisen Marge Gunderson (Frances McDormand) upp och tar allt mer över funktionen som huvudperson.

I DE ANDRAS LIV >> följer man inte bara stasiagenten Wiesler nära inpå skinnet utan även dramatikern Dreyman som också helt ensam står i fokus under drygt tio minuter i slutet av filmen.

Linda Aronson försöker alltså hitta mönster för att komplettera de traditionella metoderna att strukturera filmberättelser. Med stor iver och stark målmedvetenhet kastar hon sig ut och gräver i ett område där få andra har vågat sig in. Mitt intryck idag är att detta är klart värt att titta på.

Själv hade jag med mig 24 sidor (!) anteckningar att renskriva från de två och en halv dagarna. Det kommer också att sätta avtryck i boken genom att Linda Aronson föreslår analysmetoder för filmer som jag tidigare varit tvungen att sortera bort som "undantag".

Tanken är att ge en lite mer utförlig bild av hennes teorier här på bloggen sen när jag sammanställt anteckningarna. Tills dess rekommenderas ett besök på hennes sajt www.lindaaronson.net >> där man kan se lite mer om vad hon gör.


© adastra media


Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag, mars 22, 2008

James Schamus blev besvikelse

FÖR AKADEMISKT

Förra veckan var det dags att gå på föreläsning igen. Den här gången med James Schamus >> som besökte Stockholm förra veckan för att berätta som sitt arbete. Med manus till en rad Ang Lee-filmer som bl.a. THE ICE STORM >> och LUST CAUTION >> på meritlistan borde han verkligen ha en hel del intressant att berätta om manusskrivande. Och det har han säkert också.

Problemet var bara att det inte var manus som var huvudämnet. För Schamus är inte bara manusförfattare utan även producent och filmvetare vilket tyvärr fick betydligt mycket större utrymme.

Eter en kort föreläsning om den danske regissören Carl Th. Dreyer, som Schamus nyligen doktorerat på, hölls en frågestund. Moderator var Maaret Koskinen, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet och hon hade själv hade laddat upp med en del frågor. Resultatet blev en ganska akademisk historia med bara några få korta utvikningar om manus och samarbetet med Ang Lee.

Synd på ett så lovvärt initiativ. Arrangörer var Dramatiska Institutet och SFI tillsammans med Filmvetenskapliga Institutionen.

Lite roligare kan det säkert bli när Filmhuset slår upp dörrarna för årets upplaga av DRÖMFABRIKEN 24-26/4 >>

Man kan redan nu anmäla sig och få ackreditering till alla tre dagarna. 200 kr kostar det. Programmet är ännu inte klart men det brukar vara rejält späckat med begivenheter.

Och boken? Jo, arbetet fortskrider så sakteliga. Det är mer pyssel än man kan tro med korrektur och justeringar. Håller just nu också på att boka intervjuer för en kompletterande text om branschen som blir det allra sista att skriva. Tänkte ett tag skippa det kapitlet men har återgått till min ursprungliga plan att ha det med. Det är ju väldigt avgörande hur det ser ut i den verklighet man har att möta när man så småningom vill att ens manus ska bli film. Få se om det kan bli något nytt att lägga ut om det vid tillfälle.

Jo, det skulle jag ju säga också, att min favoritskribent Jannike Åhlund har skrivit en ny krönika på Filmnyheterna. Den här gången är det en fördjupning om svenska filmers möjligheter att få plats på biodukarna. Inte direkt muntert men välformulerat och adekvat som vanligt : Svensk film förloraren i biospelet Monopol >>

© adastra media


Andra bloggar om: , , , , , ,