Med anledning av ett kommande projekt på Kulturama Filmskola » där vi efterlyser korta noveller kan det passa med ett inlägg om några grundläggande saker att tänka på när man bygger en berättelse för film i det korta formatet.
KORT = KORT OM TID
Första punkten är att man måste begränsa innehållet. Det är oftast bäst att skapa en isolerad situation som det är lätt att känna igen sig i. Om man ska göra en film på 5-7 minuter är det besvärligt att hinna komma igång med själva berättelsen om det är en massa komplicerade omständigheter som man först måste förklara för publiken.
Detta i motsats till t.ex. science fiction eller fantasy. Där kan åskådarna behöva informeras om t.ex. vilka magiska krafter eller andra specialegenskaper olika grupperingar har, och vad som är möjligt eller omöjligt att göra och vilka regler och villkor som gäller. Ju mer den skildrade situationen skiljer sig från det vi känner till - desto mer måste man förklara.
En annan aspekt av detta är att inte ha för många rollfigurer i en så pass kort film. Att etablera vem någon är och hur den står i förhållande till huvudpersonen / huvudpersonerna kräver tid. Särskilt när man skriver drama, där publiken ska engagera sig känslomässigt, gäller det att hålla ner antalet inblandade. Det behövs scener (=tid) för att få publiken att lära känna och bry sig om olika rollfigurer.
BÖRJAN - MITT - SLUT
En framgångsrik kortfilm har ofta en tydlig story, med början mitt och slut. I den traditionella anglosaxiska modellen för filmberättandet är det vanligt att först kort etablera en vardagssituation och att själva berättelsen börjar med att något händer som bryter mot vardagsrutinen. Ofta sker det genom antingen att det uppstår något slags möjlighet eller ett hot. Denna händelse lockar eller tvingar sen huvudpersonen till aktiv handling för att antingen vinna någon fördel eller undanröja faran.
Huvudpersonen får på så sätt ett mål att kämpa för. I den fortsatta berättelsen möter hen sen både med- och motgångar, vilket gör filmen spännande för publiken. Själva kärnan i storyn blir om hen ska lyckas eller misslyckas att nå sitt mål. Hur ska det gå? Följaktligen slutar filmen gärna med en situation där allt ställs på sin spets och frågan om framgång eller misslyckande kommer till ett definitivt avgörande.
Detta kan man se exempel på i kortisen THE BLACK HOLE som berättar en rolig liten historia på mindre än två och en halv minut.
ÖVERRASKNINGAR
Slutet ska gärna vara överraskande. Men det gäller att bygga upp överraskningen bra. Det finns inget värre än när man som publik kan räkna ut vad som ska hända. Filmmakaren måste hela tiden ligga steget före. För publiken är väldigt aktiv i att försöka lista ut vad som ska hända sen. Men man blir besviken om just detta händer.
Just detta är en av förklaringen på de oerhörda framgångarna för filmerna från CRAZY PICTURES, där man nästan aldrig kan förutse vad som ska hända härnäst.
Notera också hur man med yttersta precision lyckas med sin överraskning i slutet på THE BLACK HOLE (tejpen i slutet).
Motsatsen kan man se (tyckte åtminstone jag) i nedanstående kortfilm THE LAMB, en gullig liten berättelse om en blind pojkes kärlek till sitt lilla lamm. Testa själv om du kan räkna ut hur filmen ska sluta.
ETT TACK TILL JOHANNA
Multimanus har även en Facebooksida som ger generöst med tips om skrivande av olika slag.
SE MER
Om struktur och tre akter i filmberättandet. Utdrag ur boken ATT SKRIVA FILMMMANUS »
Voodoofilm, en äldre intervju med Crazy Pictures »
© adastra media
Arbetet med en scen slutar inte när man har skrivit den. Den första versionen måste betraktas som en skiss. I den fasen ska man släppa loss kreativiteten och kasta ut sig en mängd infall utan att tänka för mycket. Det man får fram blir ett råmaterial som man sedan går tillbaka till och förädlar i flera varv. 
I filmen färdas rollfigurerna genom olika situationer och påverkas känslomässigt av det som sker. De blir glada, rädda, arga, entusiastiska, ledsna, längtansfulla, upphetsade, besvikna o.s.v. Rollfigurerna reagerar. Och de känslomässiga reaktionerna får dem att agera, vilket driver handlingen framåt. 
Nyckeln till all dramatik är konflikt. Konflikt är när någon vill något men hindras av en eller annan omständighet. 
I varje scen ska det ske något viktigt som för handlingen vidare. Gå in i scenerna så nära det viktiga som möjligt och avsluta scenen så snart som möjligt när scenens syfte är nåt.
Förklara inte allt utan ge åskådarna utrymme att tänka själva. Du får en mer engagerad publik om du ger dem gåtor och ledtrådar som tvingar dem att fundera på det de ser. 
Film är att berätta i bild. Känslor och drivkrafter ska gestaltas. En viktig del av konsten att skriva filmmanus är att hitta på situationer som får rollfigurerna att reagera och agera på ett sätt som visar vad de tänker och känner. 
